Nära, men ingen sutare

I förrgår kväll skulle jag göra ett seriöst försök att bocka av sutare på min artlista. En lämplig plats var utsedd, mask och majs införskaffade. Jag tacklade upp för meteenligt liftmetoden. Det var litet meckigt att hitta rätt djup bland näckrosor och nate men när jag ordnat med detta nappade... årets hittills minsta abborre. Ungefär lika lång som masken.

Joel, som gjort mig sällskap, struntade i sutarmetet och fiskade med en grön/orange mjukplastjigg i hopp om att lura en gädda. Plötsligt hade han spöböj och något hyfsat starkt som drog i linan. Efter några minuter kunde jag håva... en fin sutare. Så platsen var i alla fall rätt.

Jag tog bort det tvågramshagel jag hade som bottensänke och gick över till vanligt wagglermete. Efter kanske en kvart var det mitt spö som böjde sig och jag som kände något tungt dra i min lina. Ytterligare någon minut senare kunde Joel hjlpa mig att håva... en stöddig braxen.

Dessvärre gick toppöglan på mitt spö av så fisket fick lov att avbrytas. Det där med att rikta sitt fiske efter en viss art har sina sidor. Nästa gång jag metar sutare kommer jag att ha ett jiggspö med mig.