Jag ironiserar ofta över alla importerade uttryck inom det svenska sportfisket, dvs över att vi har så vårt att använda svenska ord när ett på engelska går lika bra. Men fortfarande säger vi i alla fall spö och inte rod, må vara att vi förtydligar att det är ett jrekspö, ett crankbaitspö, ett feederspö osv. Lundgrens Fiskeredskap gjorde för ett antal år sedan en intressant satsning när de i samarbete med tyska RST tog fram en serie spön i vilka spöt på bilden nedan - RST LF Tailchaser Light - ingår. Liksom övriga spön i serien är det ett, även med några år på nacken, enormt bra (för att inte tala om hur prisvärt det var redan innen Lundgrens började realisera sitt kvarvarande lager av RST LF-spön) spö. Mitt är spinnversionen. 7´4´´ långt med rejält bakre grepp, klassat 15-45 gram men kralligare än vad viktspannet indikerar. Med det här spöt såväl krokar som brottar man upp även den svenska rekordgäddan om oturen skulle vara framme. Så den gäddfiskare som funderar på att downsizea (eller vad det nu heter på korrekt sportfiskesvenska) har svaret här. Detsamma gäller för oss oldtimers som växt upp med Fiske 2 till gäddan men ibland känner att vi skulle vilja ha litet grövre utrustning.
Men nu var det inte om detta högkvalitativa och välbyggda spös förträffliga egenskaper utan om dess namn det här skulle handla. För när en svensk firma anlitar en tysk firma för att tillverka spön och dessa ska namnges finns det ju två logiska språkval. Tyska och engelska. Tyska är det nästan inga svenskar som begriper, så det går bort. Något fler behärskar (åtminstone hjälpligt) svenska, så det blir alltså... engelska. Naturally.
I just det här fallet kan man dock ana ett snett leende på namngivarens läppar, för tailchaser härleds ju ur uttrycket chasing tail som, på engelsk slang kan betyda såväl att jaga fruntimmer som att lägga ner stor tid och mycken möda på att åstadkomma i stort sett ingenting. Båda dessa betydelser kan osökt appliceras på sysselsättningen gäddfiske
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar