Arter jag ännu inte fångat - Sarv

Sarv

Här måste jag reservera mig. Jag tror inte att jag fångat någon sarv. Fast det är nog, med handen på hjärtat, övervägande sannolikt att jag gjort det. Men jag vet inte. Det är inte så att demensen redan satt in utan förklaringen till att jag svävar

Mört, Wilhelm von Wright

på målet är att jag under de ungefär 55 år jag fiskat, särskilt när jag metat efter abborre, fått, krokat av och slängt tillbaka otaliga små blanka fiskar som jag kallat mört. De allra flesta har säkert också varit mörtar, men det är väl bara att erkänna att jag varken varit särskilt intresserad av små karpfiskar och heller inte ens känt närmare till alla de olika arternas särdrag. Så några sarvar kan säkert ha (och har förmodligen) av mig, felaktigt, klassificerats som mörtar. Nu vet jag, eller håller i alla fall på att lära mig, bättre. 

För rätt lika är de, mörten och sarven, och de förekommer också i samma vatten. Dessutom är de benägna att hybridisera, så om en mer taxonomiskt bevandrad fiskare än jag någon gång skulle ha svårt att bestämma sig för om det är en mört eller en sarv han just fångat så kan han ha alldeles rätt. Nästa gång den ickeabborre som fastnat på min metkrok är en mörtliknande individ så lovar jag att vara mer noggrann i min artbestämning.

Mörten, som jag är mer än säker på att jag fångat om inte oräkneliga så betydligt fler än vad jag själv kan hålla räkning på, är en trevlig fisk. Min allra första egenhändigt fångade fisk var (och det är jag säker på) en fet mört som jag metade upp på bröd och med handlina nedströms Islandsfallet i Fyrisån. En jäkel på att vittja krokar, en pigg rackare och vacker är den, mörten. Dessutom - om man ger den chansen - en alldeles utmärkt matfisk. Efter som jag hittills knappt kunnat skilja de båda arterna åt så utgår jag ifrån att detsamma gäller sarven.