Gädda på UL?

Gädda, Wilhelm von Wright

Abborre på ultralätt haspelutrustning är fin sport och detsamma gäller andra, inte alltför storväxta, rovfiskar. Min favoritfångst vid UL-fiske är makrill men eftersom jag bor på ostkusten är makrillfiske ett för min del alltför sällsynt nöje.

En gädda på dryga kilot. Ingen 

troféfågst men en fin matfisk och, 

tagen på UL, god sport.

Men gädda på UL, går det? Och är det försvarbart? Tänk om fisken sliter sig och får gå med ett drag i munnen? Och blir inte drillningen så utdragen att fisken drar på sig så mycket mjölksyra att den inte klarar återutsättning?

Min erfarenhet är att det går alldeles utmärkt att fiska gädda med ultralätt utrustning. Dessutom är det bra mycket roligare och mer spännande än att wincha in fisken med grov utrustning. De flesta gäddor jag landat med UL-grejor har varit bifångster vid abborrfiske men jag har även gjort många fina fångster vid fiske riktat efter gädda. Jag brukar kalla UL-fisket för sportfiskets judo och precis som i den japanska kampsporten handlar det om finess snarare än kraft, att vinna genom att ge vika och att använda motståndarens kraft mot honom snarare än att låta honom använda den mot dig. Det må te sig kontraintuitivt men de fungerar, i dojon och vid fiskevattnet. 

Ultralätt utrustning ger ultralätt packning.

Drillningen av större gäddor på UL-utrustning är vanligen förvånansvärt stillsamma och sällan långdragna. Jag får ofta intrycket att gäddan inte är riktigt medveten om att den sitter fast eftersom motståndet är så mjukt och ofta lyckas man utan större problem lirka in den så att den kan håvas. Rimligen har den då, eftersom den inte tvingats arbeta särskilt hårt, dragit på sig avsevärt mycket mindre mjölksyra än om den hade kämpat mot en grövre utrustning. I varmt vatten kan gäddan ibland bli onödigt medtagen av drillningen men det gäller generellt , dvs även vid fiske med kraftigare utrustning, och är inte ett till UL-fisket kopplat problem. Tänker man släppa åter sin fångst så bör man helt enkelt låta bli att fiska under årets varmaste del. Svårare än så är det inte.

Vad linbrott beträffar så är min bestämda uppfattning att det, när det inträffar, är fiskaren och inte fisken som orsakat det. Här kan man synda på mångahanda vis från att fiska med en gammal eller skadad lina via slarvigt slagna knutar till att helt enkelt dra hårdare i linan än vad den håller för. Fisken kan inte dra ut lina med större kraft än vad man tillåter den att göra. Det är fiskaren, inte fisken, som ställer in slirbromsen. Det är i alla fall min erfarenhet. Så om man går in för det är det naturligtvis ingen svårighet att slita av en tunn lina mot det motstånd en tung gädda erbjuder, men varför ska man göra det?

Ett kapitel för sig vid UL-fiske efter gädda är tafsen. De tafsar som vanligen används vid spinnfiske efter gädda är väl klumpiga men det finns en uppsjö av tunna, knytbara, tafsmaterial som lämpar sig väl för det ultralätta gäddfisket. Pafex Fortress och Sandertress med 5 kilos brottstyrka har fungerat bra för mig. Även fluorocarbonlina i dimension 0,40-0,45 mm kan användas.

Eftersom jag är old school (men inte bara därför) så använder jag helst monofil nylonlina till UL-fisket. Särskilt när man fiskar med klena linor är det en avgjord fördel när de ger efter istället för att gå av. Krokningen är inget problem så länge man, vilket man bör göra vid allt UL-fiske, använder små (tunna) och vassa krokar, helst enkelkrok.

Stora beten är bara att glömma om man håller i ett spö som inte kastar mer än några få gram men ganska snart inser man att även förvånansvärt stora gäddor kan frestas av ett pyttelitet skeddrag, en miniatyrspinnare eller vad man nu använder för bete. Med små link heads (cheburaschka) eller andra lämpliga sänken kan man snabbt och enkelt förvandla flugaskens streamers till potenta UL-gäddbeten av jiggmodell.

Och, handen på hjärtat: De flesta gäddor vi fångar är inte alltför storväxta utan av mer beskedligt format. Även dessa snipor ger spöböj och spännande fighter på UL-grejorna och det är väl vad sportfiske handlar om? I vart fall var det så när jag började... Och nog blir fisket mer givande när i stort sett varje hugg leder till en spännande kamp än när nästan alla fångster är besvikelser i jakten på tioklubbaren/metergäddan? Och vi som ibland äter fisk skattar de små gäddorna högst.

Fiskar man med målsättningen att fånga den svenska rekordgäddan är inte UL det lämpligaste utrustningsvalet och det är det heller inte om man deltar i de så populära (eller i var fall rejält hypeade) gäddfisketävlingarna. Är man, däremot, realist och bedriver ett mer normalt nöjesfiske efter abborre och gädda är UL definitivt ett alternativ.

Vissa vatten är mer lämpade än andra för UL-fiske och i vatten som små åar och kanaler är UL det optimala. Generellt lämpar sig UL bäst i små vatten och på ställen där det är trångt och finlir krävs för att komma åt fisken. Med UL upptäcker man möjligheter och fiskeplatser som annars hade passerat en förbi. 

Fiskeplatser som den här är som gjorda för UL.

Den som vill veta mer om UL-fiske kan klicka på tagen/etiketten ul så kommer det jag skrivit om fiskeformen här i bloggen upp. Jag vill även slå ett slag för det jag kallar QUL (quasi UL) vilket väl, strängt taget, det mesta som här i landet passerar som UL är. QUL kan vara en väg in i UL-fisket för den som tycker att det verkar litet läskigt att kasta efter gädda med "riktiga" UL-grejor. Ett sexfots spö för tolvgrammare och en rulle i 2000-storlek med 0,20 mm monofil nylon (eller 0,10 PE lina) kan i så fall kännas litet tryggare och är en bra mycket sportigare (och sportsligare) utrustning än multirulle med 50 lbs PE-lina och ett 8`6``fots spö för betesvikter upp till 180 gram.

En QUL utrustning för kul gäddfiske.

edit.

Den som inte kan föreställa sig att man kan landa en såpass liten och beskedlig fisk som en svensk rekordgädda på UL kan ju meditera ett tag över nedanstående.

Saxat från marlinmag.com:

Men’s 4-Pound-Test Line-Class Atlantic Blue Marlin

Light-Tackle Blue Marlin World Record Courtesy IGFA

Who: Leo Cloostermans Species: Atlantic blue marlin Record: men’s 4-pound-test line-class Weight: 573 pounds Date of Catch: August 10, 1995 Caught Off: island of Faial in the Azores