"Don´t worry"

När jag som liten grabb började att fiska med konstbeten var alla TV-program i svart/vitt. Det fungerade bra. Bröderna Cartwright och Helgonet var faktiskt mer spännande då än vad de är idag när jag kan se dem i färg på youtube. Även när det handlade om drag så var färgskalan betydligt mer begränsad än vad dagens utbud är. Förutom metallfärgerna (silver, koppar och guld) så erbjöds zebra samt blå-, grön- och brunmålade varianter. Och så fanns ju, förstås, röd/vita wobblers. Faktum är att det räckte. Och ser man till de bytesfiskar som kan stå på våra rovfiskars meny så är ju variationen rätt begränsad. Därför har jag svårt att se behovet av alla de mer eller mindre fantasifulla färgsättningar som erbjuds dagens konsumenter av sportfiskeutrustning (och jag misstänker att det mer handlar om att hålla konsumtionen i gång än om att hjälpa oss att fånga fisk...).

På ett flugfiskeforum hittade jag det här (gamla) citatet av en dansk fiskare: "I can't say this enough but don't worry to much about fly patterns. I have caught sea trout on everything. It's more the movement through the water." Själv skulle jag vilja gå ännu längre och säga att det som har störst betydelse inte är hur ens bete ser ut eller hur det rör sig i vattnet utan att det befinner sig där och helst på ett ställe där det finns fisk.

Men det är roligt med nya och färgglada drag och flugor, det medges. Och vårt sportfiske är ju, strängt taget, inte något vi ägnar oss åt för att vi behöver det, så varför skulle vi bara äga den utrustning vi verkligen behöver? Precis som jag fiskar för mitt höga nöjes (och välbefinnandes) skull så kan jag ju välja vilken fluga jag knyter på tafsen utifrån vad som roar mig och sedan koncentrera mig på att försöka presentera den där det simmar en hungrig (eller i vart fall huggvillig) öring. För fisken vet inte om det den erbjuds är en Chillimps eller en Wooly Bugger och jag tror inte heller att den bryr sig.