Om hugg och mothugg

Att man kan behöva göra ett mothugg för att få sitt gäddrags krok att fästa känner de flesta fiskare till. Nu tycks det emellertid ha utbildats en föreställning om att detta behövs även när man fiskar abborre. Om det beror på att många av dagens fiskare börjat som renodlade gäddfiskare för att sedan bredda sitt fiske eller om det har någon annan förklaring är oklart. Hur som helst så tycks många "moderna" abborrfiskare fundera över vad de kallar för "mothugg" och "missade hugg". För mjuka spön och/eller inte tillräckligt stumma linor tros (tydligen på fullt allvar...) vara förklaringen till att  inte alla "hugg" de känner omsätts till krokad fisk. Vad ska man säga?

Man kan ju börja med "hugget". Det är väl för att abborren angriper sina byten genom att hugga dem den är utrustad med ett så respektingivande tandgarnityr? Men vänta... abborren har väl inga tänder? Nej, just det. Därför hugger den inte sina byten. Den kan helt enkelt inte göra det. När abborren är i jakttagen så suger den i sig bytet för att sedan omedelbart antingen svälja eller spotta ut det. När abborren inte är i stöten så läppjar den ibland på sådant den uppfattar som möjligen ätbart. Men hugger gör den inte. Aldrig.

När abborren verkligen suger i sig ett bete så fastnar den nästan alltid, även utan "mothugg", på kroken. Detta beror på att den då har hela kroken inne i munnen. Något egentligt mothugg behövs inte utan det räcker med att strama upp linan, detta då abborrens mundelar (till skillnad från gäddans) inte består av hårt ben. När abborren bara läppjar på betet så fastnar den nästan aldrig på kroken och detta oavsett hur snabb man är med sitt "mothugg" (eller att strama upp linan). Det beror helt enkel på att den då sällan har kroken i munnen.

Så är det.