För gäddfiske finns en teori som säger att i klart vatten brukar naturliga färger, dvs färger/mönster som liknar naturligt förekommande bytesfisk fungera bäst medan grälla färger är mer effektiva i grumligt vatten. Något ligger det säkert i det. Fast min erfarenhet, för vad den är värd, säger att det inte har mycket att göra med hur klart eller grumligt vattnet är. Däremot är det helt klart, men oklart varför, att gäddorna ibland vill ha "naturliga" beten medan de andra gånger bara hugger på "onaturliga".
Dessbättre behöver man inte veta varför gäddan ibland vill ha ett diskret bete som liknar dess byten medan den ibland helt ignorerar sådana men genast klipper ett signalorange bete. Det räcker långt att veta att det förhåller sig så.
Vad som är naturliga färger kan man naturligtvis diskutera men jag gör det enkelt för mig. Fiskar (i våra vatten) brukar antingen vara silvriga eller dra åt guld/grönt/brunt. De är inte röd/vita, gula, orange, chartreusefärgade eller röda. Jag brukar därför försöka med till exempel ett grönt bete och om det inte ger något hugg byta till kanske ett orange. Idag gav den taktiken en fin gädda. På en orange Sandra. I klart vatten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar