Vädring av mitt politikerförakt

 

Ni som till äventyrs trodde på Parisavtalet eller inbillar er att våra politiker kommer att kunna samla dig till åtgärder för att hejda (eller ens bromsa) den pågående klimatkatastrofen kan ju se frågan om Cementas tillstånd att bryta kalk som ett åskådningsexempel. Här har alltså de lagar som stiftats för att skydda miljön visat sig hindra en fortsatt exploatering och nu tävlar samma politiker som varit med och stiftat lagarna om att argumentera för att de inte ska följas. I alla fall inte i just de här fallet. Och naturligtvis kommer det inte att bli så. Cementa kommer att få fortsätta bryta kalk så länge det finns någon kalk kvar att bryta, precis som vi kommer att öka koldioxidutsläppen så länge det finns pengar att tjäna på det. Och det är det kortsiktiga perspektivet som styr. Långsiktigt tänkande är våra makthavare kapabla till endast när det gäller obekväma åtgärder. Det är därför Parisavtalet ser ut som det gör, frågan om slutförvaring av kärnbränsleavfallet ännu är olöst och demoleringen av Östersjön fortskrider decennium efter decennium.