Ett löjligt problem löst

Det visade sig att det knepigaste med mitt och Håkans planerade laxmete var rena löjan, dvs att få tag på fisken i fråga. Inte är det lika enkelt och välordnat som i, till exempel, Lysekil där man bara knallar in i en butik och säger det magiska ordet "stagg" och genast har agn till sitt mete. Ringer man en sportfiskebutik i inlandet och säger "löja" så tvingas man förklara vad man menar innan de svarar att de varken säljer löja eller vet var sådan kan köpas.

Löjligt är vad det är att sportfiskebutiker inte tillhandahåller agn men så är vi svenskar också ett folk av oförbätterliga spinnfiskare. (När jag nu rantar om sakernas i största allmänhet och när det gäller tillgången på löja i synnerhet bedrövliga tillstånd så ska Sportfikeboden i Täby ges ett varmt känt hedersomnämnande, för de säljer vacuumförpackad fryst benlöja, dessutom till ett humant pris. Vackert!)

Dessbättre lyckades Håkan, boendes i Vadstena, på tredje dygnet av sina ihärdiga försök, få kontakt med en laxfiskare som kunde avvara två tjog av vårt eftertraktade agn. Kanske är det enklare att få lax än löja?

Men, allvarligt, nog är det märkligt hur svårt det blivit att köpa betesfisk i butik? Själv bor jag i Norrtälje men inte ens där kan man räkna med att kunna köpa färsk, orensad, strömming om man inte specialbeställt den (och inte ens då kan man vara säker på leverans). Löjligt är vad det är och det är bara förnamnet...