Vid Smögen, förtäljde djungeltelegrafen, har det redan tagits makrill så Håkan och jag styrde kosan dit. Vi var inte ensamma om våra förhoppningar och under de timmar vi satt där på klipporna och försökte med såväl mete på alla tänkbara djup som spinnfiske med pilk och upphängarflugor tappade vi räkningen på alla dörjande båtar som gled förbi. Men någon makrill såg vi inte.
Fast vad gör det? Vi var i alla fall där, vi försökte och vi hade en fin dag. Och makrillen finns kvar. Det är det fina med att inte få fisk, att man kan dra upp den någon annan gång istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar