VSBP, ett underskattat fiskesätt

Bryggor, kajer och pirar är fina fiskeplatser. De är ofta någorlunda plana och bekväma att gå och stå på. De utgör vidare, och nu talar jag om de delar av dem som finns under vattnet, sk strukturer som lockar till sig fisk. Att sitta på en brygga och släppa ned ett bete i vattnet, mycket enklare kan fiske knappast bli. Eftersom detta fiske inte kräver några långa kast klarar man sig med en enkel utrustning.

Min första sportfiskefångst var en fin mört som jag tog på en krok agnad med en degkula och redskapen i övrigt var en spunnen nylonlina (handlina) och med litet rullbly virat om strax ovanför kroken. Det skedde en sommardag i mitten av sextiotalet precis nedströms Islandsfallet i Fyrisån.

När jag tänker efter så har det genom åren blivit åtskilliga lyckade fiskafängen, med olika redskap, just från bryggor, kajer och pirar. Ett vanligt pimpelspö fungerar lika bra från bryggan som från isen, men de lätta isfiskespön (efter amerikansk förebild) som blivit populära under senare år, gärna i kombination med en haspelrulle av minsta modell, är som klippta och skurna för det här fisket. Här var jag, när jag skulle inviga mina nu vuxna barn i fisket, något av en föregångare. Jag hade nämligen
fått tag i två korta (under metern i längd), mjuka, massiva glasfiberspön som jag tror var avsedda att användas när man i butikerna skulle demonstrera rullar. Till dessa små inkapslade sk underspin haspelrullar av Daiwas fabrikat. En enkel jigg kompletterade paketet och sedan var det bara att parkera ekan över ett abborrstim så att ungarna bara behövde släppa ner jiggen för att få napp. Men hade vi inte haft ekan så hade en brygga fugerat minst lika bra.

Så varför inte köra litet avspänt BryggPimpel den här säsongen?

edit. Jag har, efer en del vridande och vändande, fastnat för förkortningen VSBP (Vanligt Simpelt BryggPimpel) och benämningen bryggpimpel. Återstår att se om det kommer att vinna samma genklang som LRF och UL...