A la francaise

Jag vill inte kalla mig frankofil generellt (även om jag läste franska som B-språk och tyska som C-språk som det hette på den tiden) och grodorna har onekligen lyckats bra med många olika saker från rödvin till haspelrullar och det går inte att bortse från att Frankrike är ett av Europas största och i många avseenden mest betydelsefulla länder. Frankrike (och Europa) är, på det stora hela taget, märkligt förbisedda i denna USA:s 51:a delstat som kallas Sverige. 

När det gäller fisket finns det dock så mycket franskt att gilla att jag skulle kunna acceptera att bli kallad fiskefrankofil. Nyligen har jag hämtat ett paket (från Spanien) med franska (från Indonesien) beten. Sju förpackningar (à 25 st) Ragot Raglou.

Mina Raglou kommer mest att bogseras bakom en lämplig bombarda utom de dagar jag har min franska keps på mig då jag fiskar med Buldo, nynnande La Mer...

Dessa sex färger i storleken 105 mm plus en förpackning av den limefärgade/självlysande i storleken 65 mm är vad jag beställde.

Nu är jag laddad inför inte bara mitt havsöringfiske utan även för en förestående tur till västkusten och (om det ordnar sig med covideländet) sensommarens norgeresa. Förresten räcker nog 175 Raglou längre än så.