Super?

Jag hör till den lilla (?) skara sportfiskare som inte är frälst på de sk superlinorna (flätlinor, braid, PE, stumlinor eller vad man nu ska kalla dem). Idag (för vilken gång i ordningen har jag sedan länge tappat räkningen på) fick jag återigen vatten på min kvarn. En dryg timmes kastande efter havsöring slutade abrupt med ett präktigt skatbo. Mitt fina genomlöpsdrag for halvvägs till Åland men spöt klarade sig dessbättre. Jag hade igen lust att försöka reda ut härvan på plats så jag vevade försiktigt in linan, konstaterade att det regn som hängt i luften tröttnat på att hänga och packade ihop min utrustning för hemfärd.

Visst, PE-linorna har sina fördelar men även sina definitiva nackdelar. Den frekvens med vilken man råkar ut för missöden liknande det jag råkade ut för idag hör till ett av dem. Dessutom finns det idag monofila linor som är oerhört mycket bättre än de jag växte upp med. Och som så gott som aldrig ställer till med trassel. Dessa linor förtjänar epitetet super minst lika mycket som trassellinorna.

Nu ska jag ta en öl och en macka och sedan ska jag se vad som är att göra åt haveriet. Blir det nödvändigt att ta fram kniven lutar det åt att jag river av eländet och spolar på en fräsch monofil nylonlina.