Nu besitter döda ting inte några själsliga egenskaper, men Ken Morritt valde ändå att kalla den första rulle han, strax efter krigsslutet (det andra världskrigets), etablerade sin tillverkning av sådana, just Orädd. The Intrepid Fly Reel, således, eftersom han var britt. Möjligen var det mr Morritts satsning som var orädd?
Rullen är ungefär så enkel som en rulle kan vara, dvs det är inte mycket som kan gå sönder eller börja krångla. Dessutom är den rejält ihopkommen. Såväl stativ som spole är gjutna i någon metallegering och lackade med någon slags hammarlack. Snyggt men inte pråligt, som f*n lär ha kommenterat när han, oklart varför, målade svansen grön.
Enkelheten innebär att rullen saknar slirbroms. Dess klickmekanism bromsar spolen tillräckligt för att hindra sk backslag men inte mer. Behöver man, tex om en krokad fisk skulle få för sig att göra en rusning, bromsa mer så får man göra det med handen mot spolens friliggande fläns. Fungerar utmärkt (och bra mycket tillförlitligare än många smäckiga "skivbromsar" på moderna, asiatiska, lågprisrullar).
Den sparsmakade designen och den mekaniska enkelheten gör rullen tidlös. Den sitter fint på ett gammalt splitcane- eller glasfiberspö men minst lika bra på ett modernt kolfiberdito.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar