Fly Fishing by Robert

Kustfiske efter havsöring är det fiske jag helst och oftast ägnar mig åt. Gärna på Gotland där jag började min sportfiskarkarriär. Nu, som nybliven och entusiastisk flugfiskare, suger jag åt min information och har hittat en ny favoritkanal på youtube: Fly Fishing by Robert. Håll till godo! Själv roar jag mig med att försöka identifiera de ställen som ses i filmerna.

Den alltid lika glade Robert har en hemsida också. Förresten vet jag inte om han alltid är glad, men han är det i filmerna. Å andra sidan är jag också glad när jag står utvadad vid en gotländsk strand med ett spö i näven.

Hørgård fluesnelle

Enklare eller mer rejäl kan en rulle knappast göras. Hørgårds klassiska flugrulle är förmodligen outslitlig. Den pryder sin plats på ett splitcanespö men sitter lika bra på ett modernt kolfiberspö.

Sougayilang Fly #5 9'

Nyligen anlände ett ovanligt lätt paket innehållande ett femdelat flugspö. Lätt eftersom själva spöt, som väger runt ett hekto, levererades i en enkel tygpåse (och med enkel menar jag utan fackindelning, ungefär som de påsar tältpinnar brukar ligga i) och utan den sedvanliga tuben. Istället var påsen omsluten med uppblåst plast. Arrangemanget fungerade uppenbarligen, för spöt var helt. Nämnas kan att tuberna till de två spön jag tidigare beställt från Kina båda var knäckta/spräckta när de kom fram (med spöna var dessbättre hela. sä även det sättet att skydda dem fungerade).

Den information som på wish lämnades om spöt är att det är tillverkat i (ospecificerad) kolfiber, nio fot långt och klassat för linor #5. Korkgreppet är inte av allra högsta kvalitet men verkar helt OK. Rullfästet ser förtroendeingivande ut men är dessvärre i den billiga orange färg kineserna kallar guld. Spööglorna - linförarring med okänt keraminlägg och övriga av snaketyp) sitter i linje och lindningarna ser propra ut. Passningen när jag monterade spöt var god och jag kunde inte notera något glapp i holkarna. Klingan har en djup, såvitt jag kan bedöma utan att ha provkastat närmast parabolisk, aktion. 

Det ska bli intressant att under den kommande säsongen testa detta billiga (ca 150 kr + frakt) spö tillsammans med den lika billiga rulle av samma märke jag skrivit om tidigare.

Vår?

Redan är dagarna - den ljusa delen av dygnet - märkbart längre än för en månad sedan och det gör det såväl lättare att komma upp och ut i rimlig tid som det gör att det är tillräckligt ljust för att man ska hinna fiska i några timmar. Tittar sedan, som idag, solen fram, vinden är sydlig och temperaturen fem grader över fryspunkten så kan man rentav få vårkänslor.

Det enda problemet var att den sydliga vinden var väl stark, åtminstone i byarna, vilket komplicerade tillvaron för mig som ovan flugkastare. Det enda jag fick på kroken var täng (som jag plockade upp när mina bakkast kollapsade, och min jacka (som nu har ett nytt litet hål i ryggen...).

Actionfilm

 Nattbion är en gammal film om marlinfiske med enhands flugspö.

Sougayilang Fly Fishing Reel 5/6

Sougayilang är ett inregisterat varumärke för Yiwu Gada Trade Co. Ltd och det är minst lika relevant för dagens sportfiske som de mer kända, gamla, namnen Mitchell, ABU och Daiwa mfl. Sougayilang är nämligen vad som står på de flesta kinatillverkade lågprisspön och rullar som köps på nätet via Wish och andra aktörer.

När jag skriver lågpris så menar jag att grejorna har blygsamma prislappar, inte att de säljs till nedsatta priser (även om det är vad tex säljarna på Wish försöker framställa  idet som genom att ange fantastiska rabatter på 97% och liknande i förhållande till lika fantastiska "rekommenderade" priser).

Över 1.500 kr skulle jag nog aldrig, åtminstone inte lättvindigt, betala för en flugrulle och definitivt inte för de på bilden ovan - Sougayilang Fly Fishing Reel 5/6 Light Smooth - men för runt 150 spänn plus frakt är jag, om inte annat av nyfikenhet, beredd att ta en risk.

Hittills har mitt experiment inte hunnit längre än till beställning, mottagande (jag fick vänta ungefär en månad) och okulärbesiktning så något egentligt omdöme är det för tidigt att avge. Jag valde snikvarianten (det fanns motsvarande rulle med fler kullager, men eftersom jag inte begriper vilken funktion sådana skulle fylla i en såpass enkel rulle och då billiga kullager ofta är detsamma som olyckor som bara väntar på att få inträffa så valde jag alltså den utan sådana).

Någon dokumentation följde inte med rullen (ovanstående bild är från Wish) som levererades i en enkel (sladdrig) och anonym pappask i vilken rullen låg i en plastpåse i en bubbelplastpåse. Stativ och spole är tillverkad av någon slags aluminiumlegering. I annonsen anges att dessa delar är "CNC-bearbetade" men eftersom jag fann gjutskägg på en av spolarna så betyder det antagligen bara att man har en fräs någonstans i produktionslinjen... Ytbehandlingen är påfallande enkel. Detta sagt ger rullen ett propert och hyfsat gediget intryck och åtminstone vid torrvevning och påspolning av lina tycks funktionen fullgod. Slirbromsen känns överraskande bra och det ska bli intressant att se hur (och hur länge) den och rullen i övrigt fungerar när jag haft tillfälle att fiska med den en säsong eller så.

Till den fältmässiga testningen av rullen har jag beställt ett spö av samma märke och i samma prisklass men det väntar jag fortfarande på...

Gör om och vänd rätt!

Varför, undrar jag, bär nästan alla som lägger ut fiskefilmer på youtube (och därmed, gissar jag, de flesta som tittar på dessa filmer) sina spön bakvänt? OK, det är måhända kontraintuitivt, men när man förflyttar sig bärandes ett monterat spö är det korrekta (precis som med skidor) sättet att göra det med spöspetsen pekandes bakåt. På det viset eliminerar man risken för att råka bryta spöspetsen mot marken eller något annat hinder.

Kontraintuitivt är det eftersom man kan förledas tro att man har bättre koll på spöt om man har det framför sig och under uppsikt. Problemet är att det då blir litet som att köra bil och messa samtidigt, dvs man har visserligen blicken i färdriktningen men uppmärksamheten felfokuserad. Tittar man på spöspetsen istället för att se var man sätter fötterna är det bara en tidsfråga innan man står på näsan. 

Ska man stå på näsan eller råka gå in i något så är det avsevärt mycket bättre om man har sitt dyra och bräckliga spö bakom sig när det händer. Nu vet ni det och en annan sak man kan lära sig av detta är att de som gör fiskefilmer inte alltid riktigt vet vad de sysslar med.

Den orädda flugrullen

Nu besitter döda ting inte några själsliga egenskaper, men Ken Morritt valde ändå att kalla den första rulle han, strax efter krigsslutet (det andra världskrigets), etablerade sin tillverkning av sådana, just Orädd. The Intrepid Fly Reel, således, eftersom han var britt. Möjligen var det mr Morritts satsning som var orädd?

Rullen är ungefär så enkel som en rulle kan vara, dvs det är inte mycket som kan gå sönder eller börja krångla. Dessutom är den rejält ihopkommen. Såväl stativ som spole är gjutna i någon metallegering och lackade med någon slags hammarlack. Snyggt men inte pråligt, som f*n lär ha kommenterat när han, oklart varför, målade svansen grön.

Enkelheten innebär att rullen saknar slirbroms. Dess klickmekanism bromsar spolen tillräckligt för att hindra sk backslag men inte mer. Behöver man, tex om en krokad fisk skulle få för sig att göra en rusning, bromsa mer så får man göra det med handen mot spolens friliggande fläns. Fungerar utmärkt (och bra mycket tillförlitligare än många smäckiga "skivbromsar" på moderna, asiatiska, lågprisrullar).

Den sparsmakade designen och den mekaniska enkelheten gör rullen tidlös. Den sitter fint på ett gammalt splitcane- eller glasfiberspö men minst lika bra på ett modernt kolfiberdito.

Plötsligt händer det!

Många blanka dagar har han haft, Peter, men inte låtit sig nedslås. Så den fina fisk som i går - plötsligt! - högg på hans andra kast för dagen  var han väl värd. Själv var jag inte med så jag vet ännu inte detaljer som vad den högg på. Kanske en spiggimitation? Hur som helst så lyfter jag på kepsen och utbrister i ett: GRATTIS!

edit 210112   Fångstmannen har meddelat att det var en vit Woolly Bugger som satt knuten på tafsen när fisken, äntligen, högg.

ABU Feralite 889 Zoom

Min flugfiskeutrustning är, eftersom jag är nybörjare i genren, övervägande modern men...

...naturligtvis så har jag (redan innan jag blev aktiv flugfiskare) genom åren samlat på mig en del spön och rullar av äldre datum. Ett sådant spö är ABU:s Feralite 889 Zoom. Spöserien introducerades 1969 och var under sjuttiotalet ABU:s top-of-the-line flugspön. Modellbeteckningen 889 ska (något ologiskt eller så är jag för korkad för att förstå logiken?) utläsas som betecknande att det handlar om ett niofotsspö för linor klass 8-9.

Feralite är ett varumärke som ägs av Fenwick och det är, efter vad jag förstått, Fenwick som levererat klingorna till dessa spön. Även rullfästet är en amerikansk komponent av märket Allan. Hur det är med korkgreppet och spöringarna vet jag inte, men det är i alla fall ABU som byggt spöt och står för de snygga lindningarna.

Glasfiberklingan har en för sin tid snabb aktion vilket innebär att den jämförd med nutida motsvarigheter byggda i kolfiber har en relativt långsam och påtagligt djup aktion. Gillar man det - vilket jag gör - så är det ett mycket trevligt spö. Andra detaljer som daterar spöt är att det är tvådelat (glas till glas) och har färre spöringar - sex plus toppögla - än vad som idag är standard. Det fungerade utmärkt på sjuttiotalet och fungerar lika bra nu.

Attraktion eller imitation?

Det var mycket spigg i viken där Peter och jag i går, utan framgång, försökte få någon havsöring att hugga på våra flugor. Något annat öringen kunde äta än spigg kunde ingen av oss se, men säkert fanns det något smågodis i tångruskorna.

Varken jag eller Peter fiskade med något som ens påminde om en spigg på tafsen. Han körde med en blekrosa Pattegris och jag med en svart/orangeWoolly Bugger. Man kanske nästa gång skulle testa med något spiggliknande? Bara för att,,,

På gränsen

Även denna lördag tog jag mig i kragen och såg till att komma ut till kusten. Det var överraskande angenämt, bara någon grad (om ens det) varmare än hemma men den lilla skillnaden räckte för att snö och is skulle lysa med sin frånvaro. Det var också det enda som lyste. Solen snarare än lyste sken med sin frånvaro eller sken diffust genom ett tjockt, grått, molntäcke. Vinden stod stilla vilket å ena sidan gjorde att molntäcket bestod men å den andra att temperaturen runt nollan kändes helt acceptabel (även för fingrarna).

I vattnet var temperaturen ungefär två grader. Nu kommer det, enligt norrmännens prognos, att pendla runt nollan en vecka framöver men sedan blir det definitivt minusgrader. Är det då vindstilla lär isen lägga sig i de vikar där jag brukar fiska. Idag inskränkte sig isbildningen till spööglorna. 

Det är på gränsen nu att det fortfarande går att fiska och vilken helg som helst så kan det vara stopp. Eller så kommer en rejäl köldknäpp så att man vågar ge sig ut på någon insjöis med isborr och skrylla.

Det är roligt nästan jämt.

"everything looks better in black and white"

Everyone looks better
in black and white.

När Simon & Garfunkel tillfälligt återförenades på en scen i Central Park ändrade de en textrad i Kodachrome och påstod att allt ser bättre ut i svartvitt. Som amatörfotograf är jag benägen att hålla med dem. Men som fiskare? Vilken betydelse har färgerna på våra drag och flugor? Sådant får vi nog aldrig säkert veta, åtminstone inte förrän vi kan genomföra intervjuundersökningar med våra bytesfiskar. Men fundera och spekulera kan vi. 

En tänkande fiskebroder som dessutom besitter förmågan att uttrycka sina tankar på ett njutbart sätt är Hans van der Pauw. Hans har funderat även på just betydelsen av färgen på de konstbeten vi använder och man kan ta del av hans tankar - utifrån företeelsen svarta wobblers - i artikeln Black Plugs, publicerad på realsreels.com.

Min uppfattning (som jag tror att Hans delar) är att färgsättningen av beten har större inverkan på försäljningen än på fiskligheten. Det är om inte annat min egen samling av beten ett bevis på.

Menföre

Så - efter två (!) månaders novembermörker - kommer vi in i en period av menföre. Menföre är när isen varken bär eller brister eller, översatt till fisketermer, när landis förhindrar spinn- och flugfiske men isen är för klen (eller i vart fall riskabelt tunn) för att man ska våga ge sig ut med isborr och pimpelspö.

Det här är sådant man ska minnas under övriga årstider och besinna innan man lättvindigt avstår från en fisketur en vacker vårdag, en stilla sommarkväll eller en höstdag när det intye blåser och regnar för mycket.

Östra Lagnö

Äldre grabben

Gubben

Temperaturen låg precis på nollan men den nordliga vinden gjorde att det kändes betydligt kallare. Inte bara jag stelnade till i kylan utan det gjorde även min 
fluglina så efter ett tag gick jag över till haspel. Båda metoderna visade sig lika (in-)effektiva. Bortsett från den kalla vinden och de uteblivna nappen var årets första fisketur med grabbarna en succé och till Östra Lagnö kommer vi att återvända. När det är litet varmare.... 

Yngre grabben

Den odödliga räkan

När onkel Dagobert någon gång i mitten av sjuttiotalet lärde mig att kasta med flugspö svor han (på sydtyska) ve och förbannelse över mig när jag snärtade av tafsen. Förbannelsen satt i såtillvida att jag nu när jag återupptog min bekantskap med flugfisket inte, förrän idag, snärtat av någon tafs.

Idag gjorde jag det två gånger. Båda gångerna blev offret en Lazer Shrimp. Första gången det hände såg jag, av en tillfällighet, när jag upptäckt att tafsen var tom och vadat in mot land, min fluga på bottnen i decimeterdjupt vatten och kunde således rädda den.

En timme senare, när ljuset snabbt höll på att falla, upptäckte jag igen at tafsen var tom. Nu började det bli väl mörkt att knyta på en ny fluga men, mer eller mindre på skoj, sa jag till Peter att: "Ingen får åka hem förrän vi har hittat min fluga!" "Här är den" svarade Peter, böjde sig ner och plockade upp min Lazer Shrimp som sköljts upp på stranden.

På söndag ska den få chansen igen.