Starlite 840

Julfriden, eller i vart fall julledigheten, har börjat infinna sig. Idag arbetar jag, med hänsyn såväl till kalendern som smittskyddet, från bostaden. Bortsett från ett samtal från tingsrätten så har jag tittat på Davis Cup-finalen 1975. Träracketar med natursenor och bollarna var fortfarande vita.

På den tiden var asiatiska lågprisprylar inte made in China utan kom från Japan. Man köpte dem inte via nätet för varken det eller persondatorn fanns ännu. Telefonerna var fasta och hade nummerskiva (och om jag minns rätt så ägdes de på den tiden av Televerket). Var japanprylen en fiskerulle köpte man den ofta i järnaffären. Grossistföretaget HDF importerade bland annat fiskeutrustning som till exempel den fina lila flugrullen Starlite 840.

Min Starlite har jag inte köpt i järnhandeln. Ortens båda sådana är sedan några år nedlagda. Nej, den kom i min ägo via tradera. Alldeles oanvänd - New in Box - var den och jag ägnade en stund i går kväll åt att avlägsna den bärnstensliknande fabriksinfettningen från sjuttio- eller kanske rentav sextiotalet och ersätta den med ny smorning. Nu ser rullen inte bara som ny ut utan fungerar också som om jag just kommit hem med den från järnaffären. En kul detalj är att linkapaciteten på asken anges som "60 yards E line". E syftar på fluglinans diameter (enligt den "standard" som rådde innan AFTM:s linklasser kom i skarven mellan femtio- och sextiotalen) och motsvarar (på ett ungefär) #5, så jag antar att rullen rymmer en DT-lina #5 och femtio meter backing (och mer backing än så med en WF-lina.

Mekaniskt är rullen betryggande enkel. Förutom en knarr som kan kopplas ur om man vill ha rullen tyst så har den en enkel men fungerande och justerbar slirbroms.