Mete är mete och spinn är spinn och aldrig mötas de två, eller?

Jodå, Kipling som jag travesterat i rubriken, var inte bara författare utan också sportfiskare och lyckligtvis har detta avsatt en rad fiskehistorier av hög litterär halt. Men nu var det inte om författaren till Djungelboken det skulle handla idag utan om den märkliga skiljelinje som i vårt svenska sportfiske upprätthålls mellan, å den ena sidan, mete med naturligt agn och, å den andra, spinnfiske med konstbeten.

Möjligen (troligen) stavas förklaringen ABU och speglar det inflytande detta företag och dess produkter haft på det svenska sportfisket. I andra länder (såväl på de brittiska öarna som på kontinenten och i resten av världen) är naturligt agn ofta ett förstahandsval även när det handlar om predatorfiske och fisket efter fridfiskar är större än vad det är här i landet). Jag grundar min misstanke på en livstids studium av Napp och Nytt. Inslaget av meteutrustning är knappast ens marginellt och tackel för spinnfiske med betesfisk får man leta efter förgäves. ABU ville helt enkelt att vi skulle förlita oss på en dyr Hi Lo-wobbler snarare än gratismört eller strömming när storgäddan skulle fångas och fisket efter sutare och braxen ignorerades totalt. ABU:s inflytande har varit både på gott och ont.

Ofta när jag bottenmetat efter abborre har hugget kommit när jag vevat in tacklet. Är det mete eller spinnfiske med mask som bete? Och när jag släpar en räka efter min bombarda, spinnfiskar jag då eller är det rörligt mete jag ägnar mig åt? Och om jag låter en jigg hänga under ett flöte, vad gör jag då?

Crossover är ett populärt begrepp inom kultur och gastronomi men kan naturligtvis även appliceras på sportfisket. Hur som helst så är det dumt att låta sig fastna i ett fack. Ju fler verktyg man har i sin låda, desto större är chansen att något av dem är det rätta för det jobb man ställs inför men har man bara en hammare blir det jobbigt om man ska hugga ved.