För klimatets skull

Det där med Catch & Release är något som kommit, åtminstone till det svenska sportfisket, långt efter det att jag hade formats som människa och fiskare och det är svårt att lära gamla hundar - för att inte tala om tjuriga gubbar - att sitta. En annan sak som blivit uppmärksammad, även om teorin var etablerad redan på sextiotalet, i relativ sentid är klimatfrågan och hur vi människor och våra aktiviteter bidrar till en global uppvärmning.  Idag står följande att läsa i Aftonsnabelns nätupplaga:

Stora fiskar har oväntad klimatpåverkan

Havets stora fiskar har en hittills ouppmärksammad förmåga att ta bort koldioxid ur atmosfären – om de får dö naturligt. Men detta urgamla kretslopp har brutits av fiskeindustrin, visar en ny studie.

När stora fiskar, som tonfisk, makrill och svärdfisk, dör en naturlig död i havet sjunker de snabbt ner till botten. Den mängd kol som de bundit under sin livstid kommer då att lagras i sedimenten i tusentals eller till och med miljontals år, beroende på djupet.

“Men om fisken fångas kommer detta kol i stället att släppas ut som koldioxid i atmosfären efter några dagar eller veckor”, säger Gaël Mariani, forskare vid Université de Montpellier i Frankrike, i ett pressmeddelande. (TT)

Vi måste, det är i alla fall min övertygelse, göra vad vi kan (och det även om andra kan göra mer och just det vi kan bidra med ter sig futtigt) för att hejda utvecklingen mot en klimatkatastrof. Visserligen kommer mänskligheten, förr eller senare, att gå under men det kan gärna få dröja ett tag och ske av någon annan anledning. Så OM du skulle lyckas fånga en riktigt stor fisk och den är oskadd: Låt den simma tillbaka.