Statssekreteraren på miljödepartementet Gunvor G Ericson säger, apropå torskeländet, att "naturligtvis hade det varit ännu bättre om man tagit åtgärder redan på 90-talet". Det känns ju skönt att de som styr har rätt åtminstone någon gång. Fast att de kunnat sitta med tummen i arslet i nästan trettio år medan det gått åt helvete är ju, om än typiskt, mindre betryggande.
Ur Fiskar i Stockolms skärgård:
Under 1980-talet var fisket i det närmaste oreglerat och fisket efter torsk eskalerade till enorma proportioner. Bland annat byggdes det upp en stor västkustflotta för torsktrålning delvis bekostad av statliga medel*. Detta resulterade i att torsken snart i det närmaste tog slut och denna korta period av klondyke har av många beskrivits som det sämsta som någonsin hänt svensk fiskerinäring. Torskens nedgång i det nu näringsrika havet skapade förutsättningar för planktonätare som skarpsill vars bestånd tillväxte till historiskt höga nivåer. Många menar att detta innebar ett skifte i näringsväven, som dokumenterats i insjöar, varför begränsningar i torskfisket inte enbart blev en fråga om fiskeriförvaltning utan även om bevarandet av Östersjöns miljö.
*min kurs
Så visst vidtog makthavarna åtgärder. Problemet är alltså inte avsaknaden av sådana utan att man gjorde fel. Som så ofta hade det antagligen varit bättre om politikerna inte gjort något alls annat än att snacka en massa skit och lyfta sina löner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar