I stället för Norge 4

Så fick den här norgehistorien ett snöpligt slut. Kort sagt så blir det ingen resa alls. Men jag har redan påbörjat nedräkningen inför 2021 års rosendalresa.

I stället för Norge 3

Planen var att Skodan i morgon skulle rulla, via Vadstena, mot Rosendal vid Hardangerfjorden, men reseförbudet tvingade mig att avboka den fjordhytte vi hyrt. I stället rullar Skodan i morgon mot Vadstena men stannar där. Visserligen har jag mer än förlikat mig med detta men det var onekligen med viss vånda jag inväntade dagens norska presskonferens, för det vore ju försmädligt om de just idag skulle öppna gränsen...

Gnesta kommun - ett föredöme

Gnesta förknippar jag med... dragspel. Gnesta-Kalle. Men nu har denna lilla sörmländska kommun utmärkt sig genom att förbjuda det onödiga, miljöstörande och vettlösa framförandet av sk vattenskotrar. Jag lyfter fiskekepsen och bugar i vördnad.

Kolfiber och glasfiber

Jag växte upp med glasfiberspön och upplevde således kolfiberrevolutionen. Om det nu var en revolution, för glasfiberspöna hade successivt blivit allt bättre och den första generationen kolfiberspön var inte som dagens. Idag fiskar jag med såväl glasfiber- som kolfiberspön och såväl moderna som av äldre datum, allt beroende på hur och vad jag ska fiska och vilka egenskaper hos spöt jag prioriterar.

För det är ju inte så enkelt att kolfiber är bättre än glasfiber (och det är heller inte tvärtom) utan det enda man kan säga är att de har olika egenskaper. Det är inte konstigare än att olika sorters glasfiber (eller kolfiber) är olika och att olika klingor byggda av samma sorts fiber har olika egenskaper.

De första glasfiberspön jag kom i kontakt med var massiva. Förvisso var de tunga och svajiga men i ett avseende var de oslagbara. Eller snarare obrytbara. Naturligtvis går det att bryta av toppen på ett massivt glasfiberspö men det är svårt. Oerhört mycket svårare än vad det är att knäcka toppen på ett rörbyggt spö, särskilt om det är ett kolfiberspö.

Det finns några spöserier som är byggda för att vara optimalt hållbara och det är spön som är trevliga kamrater när man är ute på längre turer och gärna vill att grejorna håller så att man slipper avbryta sitt fiske (vilket men ju måste göra om spöt blir avbrutet). Jag tänker på Shakespeares Ugly Stik och Ron Thompson Hard Core. Dessa spön har rörbyggda klingor byggda av glasfiber med inslag av kolfiber och toppar av massiv glasfiber.

När jag fiskade med Lennart för några veckor sedan lyckades jag slå ur keramikringen ur toppöglan på mitt Grauvell Titan Minitel 240 L (ett billigt men trevligt telespö) och i veckan besökte jag Dogger för att köpa en ny toppögla. När jag demonterade spöt upptäckte jag till min förtjusning att toppsektionen på detta telespö (i kolfiber eller åtminstone komposit) är ett stycke massiv glasfiber. Smart! Nu gillar jag detta spö, som redan tidigare var något av en favorit, ännu mer och jag bryr mig inte ett skatt om de experter som fryner på näsan åt företeelser som telespön och glasfiber. De vet förmodligen inte bättre och sådant måste man ha överseende med. Och eftersom toppöglan jag köpte är klasser bättre än originalet så kan jag nu glädja mig åt att mitt spö är ännu bättre än vad det var för en månad sedan.

I stället för Norge 2

Jag hade verkligen sett fram emot min och Håkans planerade norgevecka, men så kom coronapandemin och norrmännen stängde sin gräns. Nu har jag kommit över besvikelsen och är fylld av förväntan inför fyra dagars vätternfiske i sällskap med Håkan. Även om jag kört längs Vättern otaliga gånger så är den ett för mig jungfruligt fiskevatten. På plussidan kan räknas en betydligt rimligare resa än långkörningen ut på Vestlandet. Det här ska bli kul!

Mina Måste 5 - pendelspinnare

Ett bete, eller snarare en typ av bete, jag vill ha med mig är den sk pedelspinnaren. Den för oss svenskar mest kända pendelspinnaren är ABU:s Mörrum och den är bra, men jag föredrar de franska spinnare som finns av diverse olika fabrikat men som delar egenskapen att man kan koppla isär (och koppla ihop) huvudet (pendeln) och själva spinnaren. Med några huvuden i olika vikt och ett gäng skedar i olika färger och storlekar kan man tackla de flesta situationer när man är ute efter rovfisk med ett haspelspö i näven.

Man kan naturligtvis även fiska spinnaren utan huvudet om det är väldigt grunt där man fiskar eller om fisken jagar i ytan.

Apelsinläsk

Fiske är förknippat med ruskväder, värmande lägereldar och dito kaffe ur buckliga och sotiga pannor men att sitta i julisolen och klämma en kall läsk är inte heller att förakta.

I stället för Norge 1

För ganska snart precis ett år sedan gjorde jag och Håkan en resa till Rosendal i Norge. Det var en underbar resa och vi beslöt genast att göra om den. Så kom coronapandemin och Norge stängde gränsen (för oss svenskar). Men vi gör det bästa av en trist situation. Så jag reser till Håkan.

Fortsättning följer...

Lågprisfiske

Fiske kan göras hur dyrt och hur komplicerat som helst, särskilt om de som vill tjäna pengar på oss sportfiskare får bestämma. Men det kan också vara billigt och enkelt. Nyligen hade jag en minisemester under vilken jag var över till västkusten. Där träffade jag Lennart och vi satt i några timmar och metade. Och fikade. Och tjötade.

Lennart med en vacker blågylta.

Ingen av oss hade någon värstingutrustning, tvärtom. Metoden var bottenmete med räkor (kokta och från frysdisken) som agn. Nappade gjorde det i ett. Gyltor, snultror, glyskoljor och torsk.

Semesterfiske

Sommar och sol är inte alltid ett recept för lyckat fiske men det kompenseras mer än väl av att det är den tid på året då utomhusvistelse är som mest angenäm. Snart ska jag göra sommarens lilla roadtrip, tvärs över landet - förbi de stora sjöarna - till dess västra sida. Det är ingen renodlad fiskeresa utan jag ska mest agera helt vanlig semestersabotör, men en fiskeutrustning kommer naturligtvis att finnas med. En allsidig sådan.

Min semesterfiskeutrustning består (denna gång) av ett smidigt telespö (ett Grauvell Titan Minitel 240) som utdraget mäter åtta fot och kastar beten upp till 20 gram. På spöt sitter en haspelrulle i mellanstorlek (en Banax Cion 700s). Rullens spole är (nästan) fylld med 0,15 mm PE-lina och på den skarvar jag lagom längd av för dagens fiske lämpad lina. Detta är vad jag kommit fram till är det smartaste sättet att utnyttja de moderna PE-linorna. Vill jag fiska gädda och ha en stum lina så skarvar jag bara på en ståltafs, ska jag fiska abborre och vill ha en tunn och elastisk lina så skarvar jag på ca 10 meter 0,20 mm nylon osv. Jag har alltid spolen välfylld med stark lina men får också, när situationen så kräver, nylonlinans elasticitet och nöthärdighet. Dessutom är nylonlinan alltid färsk.