Min första popper

När jag började sportfiska i slutet av sextiotalet hade jag aldrig hört talas om ytbeten. Ordet popper kände jag inte till. Det tror jag inte många svenska sportfiskare gjorde, men jag och förmodligen de flesta av dem hade en eller flera poppers i fiskeväskan. Denna popper var (är) ABU:s förträffliga wobbler Hi-Lo. De flytande versionerna (min var en 18-grammare för det här var på den tiden då det varken behövdes vedträstora beten eller Gig Game-utrustning för att fånga stora gäddor, långt innan professor Engströms bok var skriven).

Ställer man skeden i det bakre läget på en flytande Hi-Lo så har man en popper och den fiskas hem på samma vis som en sådan. Den bästa metoden är att kasta ut den och sedan låta den ligga i ytan så länge man har tålamod. Därefter stramar man upp löslinan och gör ett försiktigt ryck så att Hi-Lon åstadkommer litet plask, kanske rentav ett saftigt plopp, i ytan och flyttar sig en halvmeter eller så. Sedan väntar man igen, så länge man har tålamod till. Det får gärna ta flera minuter att fiska hem ett kast. Tanken är att imitera en döende fisk som kan uppföra sig just så.

Har man inte det tålamod den ovan beskrivna metoden kräver kan man flytta skeden ett snäpp och fiska men wobblern - långsamt och gärna oregelbundet - i eller alldeles under ytan. Idealet är om man kan se wobblern eller de svallvågor den åstadkommer i ytan.

Testa gärna ovanstående någon kväll i sommar. Hi-Lo kan fortfarande fånga såväl gädda och gös som abborre.