Vad då, jag dyster?

Jag har upprepade gånger gnällt över de havererade torskbestånden och att fisket i innerskärgården och längs gotlandskusten är en skugga av vad det har varit. Men detta är bara detaljer i det sjätte massutdöende i vilket vi befinner oss. Minns ni hur det var att köra bil en sommarnatt på sjuttiotalet? Det var så mycket nattflyn att man ibland fick lov att blända av. Som att köra i snöfall. De fem tidigare massutdöendena har resulterat i att de dominerande arterna strukit med. Senast var det dinosaurernas tur. Eller otur. Allt beror på hur man ser det.

Den nu pågående massutrotningen är av allt att döma orsakad av mänskligheten. Vi har helt enkelt blivit för många och för duktiga på att skövla och omforma planeten. Men naturen och ekologin fungerar, som ett självspelande piano, och kommer att korrigera den saken och till skillnad från våra makthavare gör naturen vad som måste göras och detta utan hänsyn till hur det må påverka börsen eller opinionssiffrorna.

Så jag är inte dyster. Inte heller oroar jag mig. Det hela kommer att lösa sig. Däremot kommer en massa arter att stryka med på kuppen, bland dessa människan, men planeten kommer att överleva. Inga problem. Den har ju klarat av de fem tidigare massutdöendena och kommer knappast att sakna oss mer än vad den saknar dinosaurerna. Ärligt talat så tror jag inte ens att den bryr sig.