Om beteslås

Förr, när den elastiska lina man fiskade med, hade en brottstyrka (med knut) strax över fyra kilo var det inte så himla noga med beteslås och tafsar. De var sällan den svagaste länken och linans elasticitet tog. för övrigt, upp de flesta av de belastningar som annars skulle ha kunnat få ett beteslås att ge upp.

Idag är det annorlunda. Stumma och überstarka PE-linor i kombination med de "snabba" (styva) spöklingor som är på modet får snabbt ett billigt beteslås att bekänna färg. Och beteslås är, i vart fall om de ska vara smidiga att använda, svåra att få starka. De klassiska modellerna (se bilden) är lämpliga endast om man använder nylonlina.

De flesta drag levereras med ett fjäderring i nosen. Vill man ha en starkast möjliga förbindelse så sätter man inte ett beteslås utan ett lekande i denna ring. Då slipper man onödigt metallskrot och eliminerar en svag länk. Vad man aldrig ska göra är att knyta linan i en fjäderring, detta eftersom linan kan (kommer att) leta sig till den punkt på ringen där man öppnar densamma och där skäras av mot den vassa metallen.