De gamla massiva glasfiberspöna gick aldrig av. Man kunde trampa på dem, vilket gjorde dem till idealiska fiskeredskap för barn och andra som helt tappade koncepterna när det började sprattla i linan. Även rörbyggda glasfiberspön var jämförelsevis tuffa. Men kolfiberspön... De går ju av för ingenting! Det här UL-spöt var helt när jag i höstas lade det i fodralet men när jag i helgen tog fram det igen var toppen i två delar.
Så jag fick ta fram nål och trå... superlim.
Sedan leta rätt på en lagom grov nål som jag limmade fast i underdelen.
Och när limningen härdat limmade jag på överdelen. När även den limningen fått härda några minuter var spöt användbart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar