Wobblers var förr dyra saker. Om det berodde på att de kostade mycket, på att jag inte hade så mycket pengar eller en kombination av dessa faktorer kan vi lämna osagt men köpewobblers var definitivt lyxkonsumtion. En av de första wobblers jag köpte för egna (vecko)pengar var en south Bend Babe Oreno (fortfarande en av de bästa wobblers jag någonsin köpt). Det var på Forums (Domus för oss i Uppsala) sportavdelning någon gång i slutet av sextiotalet. Det var någon slags rea och priset var 2 kr 50 öre. En aktningsvärd summa men ändå överkomligt när det var lördag och den tioårige jag var stadd vid kassa. Det fick bli mindre godis och ingen serietidning den veckan.
Tio år senare var jag fortfarande en ivrig sportfiskare och fattig. Nu var jag åter i Uppsala men som student. Köpewobblers var fortfarande lyxkonsumtion men nu konkurrerade de om det finansiella utrymmet med nödvändigheter som härtappat rödvin, kurslitteratur och annat snarare än med godis och seriemagasin.
Men kvastskaft var billiga. Ett sådant kostade en bråkdel av vad en wobbler kostade. Mässingsöglor, trekrokar och fjäderringar var också överkomliga. Träslöjd hade man ju haft. Kort sagt , händig hemma tillverkade egna wobblers och förebilden var den tio år gamla Babe Orenon.
De blev rätt bra, hemslöjdsalstren. Kvastkaften var gjorda av ett tyngre träslag än det South Bend använt till sina wobblers och jag förlängde mina (till en längs motsvarande Bass Oreno) vilket sammantaget gav mig en betydligt mer långkastande wobbler men fortfarande med en väldigt fin gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar