Om downsizing, 3

Själv hade jag – lyckligt ovetande om fenomenet jerk i svensk tappning – använt mitt lätta Boron Classic för att jigga efter gädda (med 20 grams Vibrotail) och nöjt konstaterat att med den moderna teknologin kunde man med framgång använda så lätta don som ett spö klassat för vikter -20 gram och 0,25 mm (nylon) lina till riktat gäddfiske. Och till mitt havsöringfiske hade jag hittat ett läckert Kunnan på nio fot och några tum som kastade beten upp till 15 gram. Vilken sport! Det här, tänkte jag, är framtiden och den är redan här. Vilken förmån att få vara med när sportfisket utvecklas på detta sätt!

När jag någon gång var inne i en sportfiskebutik – oftast för att köpa småprylar som tafsar, nya krokar eller ny lina – noterade jag de nya sk flätlinorna med osannolikt hög brottstyrka relativt diametern men kände inget behov av att pröva dessa. Mina rullar rymde ju tillräckligt med nylonlina i de dimensioner som var aktuella för mitt fiske och jag kände inget behov av att gå ned i diameter. Varför skulle man använda 0,10 mm till gäddfiske?

Nå, så köpte jag någon gång runt millenieskiftet för första gången på många år en fisketidning. Antagligen vad det Fiskejournalen som jag troget följde (först som lösnummerköpare och sedan som prenumerant) från det första numret och en bit in på åttiotalet. I någon flytt slängde (!) jag mina kompletta tidiga årgångar och det var naturligtvis ett idiotbeslut… Jag började läsa en artikel om gäddfiske och fattade absolut ingenting. Hade man slutat med att korrekturläsa tidningar innan de gick i tryck? Här talades ju om spön för betesvikter upp till 250 gram och om linor med brottstyrka på 25 kilo eller mer. Småningom insåg jag att det inte var fel, i vart fall inga korrektur- eller tryckfel, utan att det nu bedrevs ett omfattande sportfiske efter gädda med så brutalt grov utrustning.