De gotlänska kusterna är, merendels, lättvadade. Oftast är det tämligen långgrund sandbotten eller släta kalkstenshällar. Men som vid all vadning lurar farorna. Dyningar och underströmmar är förrädiska. Och oerhört starka. Eftersom man inte kan kämpa emot dem om de fått en i sitt grepp gäller det att till varje pris undvika detta.
Själv har jag som tumregel att inte vada djupare än att vattnet går upp på låren (till grenen). Då står man fortfarande hyfsat stadigt men går man djupare har man snart ingenting att sätta emot vattnets krafter, detta då kroppen är i princip viktlös i vattnet. Ju större del av sin kroppstyngd man håller ovanför ytan desto säkrare står man.
Att halka omkull kan vara fatalt och är i vart fall sällan trevligt. Själv föredrar jag vadare med filtsulor. Dessa ger bra skydd mot halkning och, inbillar jag mig, hjälper en att föra litet mindre oväsen under ytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar