Dystopi

Att kustfiske efter havsöring, särskilt här i Roslagen, är de tusen kastens fiske känner jag bättre till än de flesta och att denna höst, efter en historisk varmsommar, inte är som höstar brukar (ska?) vara har jag också klart för mig. Att varken jag eller Joel. trots till synes idealiska förutsättningar, inte ens kunde inbilla oss att någon fisk nosat på våra beten är alltså i sig inte ägnat att förvåna. Ingen av de andra sportfiskarna jag såg där vi var (Kapellskär) hade någon kontakt och jag samspråkade med en erfaren fiskare som var där utan spö och han hade hittills i höst endast fått ett smolt.

Jag vill inte vara alarmist men jag börjar bli orolig. Har havsöringfisket kollapsat? Har alla påfrestningar beståndet utsätts för till slut tagit ut sin rätt? Om resultatet av alla fiskevårdsinsatser, fredningszoner och utsättningar bara blir fler och fetare skarvar och sälar är vi - eller i  vart fall havsöringen - illa ute. Kanske är vi det?