Linuppläggning

Från vänster till höger: Grunda spolen med 0,13 mm, spole från Exage 4000FD, djupa spolen med 0,22 mm och en distansbricka. Fortfarande en viss bakåttapering men jag ids inte testa med två brickor och göra om allt ännu en gång. Dessutom är en minimal bakåttapering önskvärd när man användr flätlina eftersom det minskar risken för trassel.

Idag spolade jag på lina även på den djupa spolen till den ABU Garcia Oceanfield 3000H jag nyligen köpte. Jag valde 0,22 mm Nanofil. När jag fyllde den grunda spolen med 0,13 mm lina av samma sort var det inga problem med linuppläggningen men nu blev det knas. Rullen lade på mer lina framtill så jag blev tvungen att spola av all lina, sätta dit en av de två distansbrickor som följde med rullen och göra om proceduren. Då blev det OK. Hur det blir när jag byter till den grunda spolen, dvs om jag då måste komma ihåg att ta bort brickan, vet jag inte.

Det är naturligtvis bra att det skickas med distansbrickor men bättre vore ju om de inte behövdes. Den Shimano Exage 4000FD jag köpte för ca en månad sedan vet jag inte ens om det var några distansbrickor medskickade men linuppläggningen är perfekt. Det är den, för övrigt, på alla Shimanorullar jag använt, så uppenbarligen är det möjligt att konstruera och bygga en rulle som lägger upp linan utan problem och utan att användaren ska behöva hålla på och mecka med brickor. Visst, något av ett I-landsproblem, men ändå. Irriterande!

Måste Gädda

Man behöver faktiskt inte vare sig jerkbeten, tunga gummiditon eller brottarspön för att fånga sig en gädda. Visst, dessa beten fungerar och så gör många andra, men nu tänkte jag - på samma sätt som beträffande abborren - ge mina tips om några säkra kort för semesterfiskaren som, beväpnad med ett "vanligt" kastspö ställer sig på bryggan eller sätter sig i ekan för att se om någon gädda är på hugget.

Säkrare kort än ett traditionellt skeddrag, gärna i färgkombinationen S/G, finns knappast. Jag väljer Utö men det går lika bra med Atom, Professor eller något annat, beprövat, blänke. Denna typ av drag fiskas hem i måttligt/makligt tempo strax ovan botten, gärna litet knyckigt och med så kallade spinnstopp under vilka draget får singla ned mot bottnen (och ofta kommer hugget då).

En Hi-Lo wobbler vill man heller knappast vara utan. Den är mångsidig tack vare den ställbara skeden och kan fiskas som ett ytbete om så skulle önskas (och det gör det ofta i grunda vikar med mycket vegetation, särskilt en stilla sommarkväll).

Gömmer sig gäddan i vassen, vilket den ofta gör, är Rapala Minnow ett bra bete och det fungerar precis lika bra om gäddan står bland tångruskor eller annan vegetation man inte vill fastna med kroken i.

Skulle, mot all förmodan, inget av dessa tre drag locka gäddan till hugg så ta en av abborrspinnarna. Även mätta gäddor har svårt att låta bli smågodis och även om det ligger något i tesen att stora beten lockar stor fisk så har åtminstone jag sett åtskilliga gammelgäddor landas med en liten spinnare i mungipan.

Vårfinal

Eftersom det ju redan är högsommar, trots att vi befinner oss i vårmånaden maj, förklarar jag i och med dagens bompass vårsäsongen 2018 års havsöringfiske avslutat. Det blev en värdig final. Vackrare blått än vad havet var där jag stod på Rönnskärs udde i en nordanvind som hade fri fart ända uppifrån Kvarken blir det inte. Det var intressant och ett bra teknikpass att stå där och försöka trycka ut kasten längre än tjugo  meter i motvinden och att samtidigt undvika löslina och vindknutar.

Efter en halvtimme hade jag fått nog och omgrupperade till Sennerbyhaken där man kunde stå i (relativ) lä och kasta. Oceanfieldrullen fungerade utmärkt. Nästa bompass blir sommarens första.

Måste Abborre

När jag började fiska var det på betesfronten mer eller mindre likhetstecken mellan abborre och spinnare. Visst, de randiga högg även på små skeddrag och wobblers men spinnaren var det mest effektiva abborrdraget så det fanns ingen egentlig anledning att fresta dem med något annat. Inte förrän jiggarna gjorde entré på den svenska redskapsmarknaden. Små maraboujiggar var (och är) mycket effektiva abborrbeten men numera dominerar mjukisbetena helt scenen. Av dessa var och är den gula twistern (curly tail) nästan alltid bra. En annan ruggigt effektiv mjukis är Kopyto Relax i färgen motor oil. Med dessa beten i fickan är man nästan garanterad napp (om abborren finns där).

Silver och/eller guld med inslag av rött brukar fungera när det gäller spinnare och både jag och abborren har en förkärlek  för sådana av den franska typen (med relativt lätt kropp och bred, oval, sked). Jigghuvuden från 5 till 10 gram brukar  vara lagom.

Visst, det finns en massa andra bra drag. Vissa svär vid crankbaits (det vi förr kallade wobblers). Sk blades kan vara dödliga för abborren och i vissa situationer slår ingenting en liten kastpilk. Men den här posten handlar inte om alla drag man kan fånga abborre med utan om vad man behöver om man, en vacker sommardag, får för sig att försöka fånga några stekabborrar och behöver tips om vad man ska satsa på i betesväg.

För övrigt är den gamla hederliga metmasken alltid ett pålitligt abborrbete. Kanske det allra bästa?

Sölvkroken Salamander PU

Salamander är ett legendariskt norskt skeddrag för lax- och havsöring. Men inte visste jag att det finns i en modern plastversion. Men det gör det alltså. Salamander PU (och jag gissar att PU står för polyuretan). Ser himla trevligt ut och säga vad man vill om norrmännen men de gör sällan dåliga drag.

Vårens havsöringsfiske har varit underbart men dåligt. I morgon tror jag att jag ska avsluta det med ännu ett bompass. Eller? Hur som helst, kommer jag ut så ska Salamander PU få en chans.

Om superlinor

Den första superlina jag kom i kontakt med var DuPont Prime Plus som kom någon gång i mitten av åttiotalet. Försäljningsargumentet var linans stumhet och det argumentet fick mig att investera i en bulkspole 20 lbs som jag tänkte i mitt gäddfiske. Emellertid var dimensionen ca 0,45 mm och linan allmänt stel och otrevlig att kasta med så jag återgick tämligen omgående till 0,35 mm nylon. Redan på den tiden fanns mycket bra och relativt stumma nylonlinor och jag upplevde aldrig några problem att vare sig känna om en fisk var på mitt drag eller att sätta mothugget (och nu hade jag ju moderna, lätta och styva, kolfiberspön).

De senaste tio eller så åren har jag använt/provat en mängd olika superlinor (den termen är bättre än flätlinor eftersom flera av dem, tex den populära Fireline, inte är flätade) men högst varierande resultat. Många av dessa linor upplevde jag som mer eller mindre odugliga att fiska med då mer tid fick ägnas åt att hantera trassel (sk vindknutar och annat elände) än åt fiske. Andra linor var mer eller mindre problemfria att hantera.

Det som främst fick mig att experimentera med flätlinor var att jag huvudsakligen fiskar från land och oftast, längs kusten, efter havsöring. Det var alltså främst några ytterligare meter i kastlängd som hägrade.

De första linor jag gillade var Mitchell Fusion dimensionen 0,18 mm som jag köpte några spolar av (men sedan aldrig hittat igen). Den angivna brottstyrkan var 6 kilo (men jag hade redan då lärt mig att när det handlar om sådana här linor så håller de flesta linor av jämförbara dimensioner ungefär lika mycket och exakt vad den här linan håller vet jag inte, men det är ungefär som vilken annan 0,18 mm flätlina som helst). Framgången med mitchellinan (och omöjligheten att hitta den igen) fick mig att prova Sufix Peformance Fuse och den fungerade också bra. Nästa lina blev Fireline Crystal och den gillade jag såpass att jag strax inhandlade bulkspolar i dimensionerna 0,12 och 0,15 mm.  

Sedan kom Nanofil och jag testade den i dimensionen 0,10 (0,111) mm. Testet utföll väl och bulkspolar av Nanofil i olika dimensioner (0,13 - 0,22 mm) inhandlades. Jag har naturligtvi även använt Fireline i olika dimensioner och det är en relativt problemfri lina men den är inte lika tyst (i spöringarna och mot lintrissan) som Crystal och (framförallt) Nanofil och när man står i timmar och vevar kan sådana missljud bli enormt irriterande.

Nu har flätlinor med åtta (mot tidigare normala 4) kardeler lanserats och de jag testat - Sufix 832 och Shimano Kairiki fungerar bra för normalt haspelfiske. Såvitt jag kan bedöma representerar de, jämförda med 4-kardelerslinorna, ett framsteg men jag kan tänka mig att de äldre linorna har sina användningsområden (tex för bottenmete).

Min favoritsuperlina är fortfarande Nanofil. Den kastar suveränt, är tyst och trasselfri). Tvåa är fortfarande Fireline Crystal som har motsvarande egenskaper men inte är fullt lika ljudlös). På tredjeplats kommer de ovan nämnda 8-kardelerslinorna. Samtliga nu nämnda linor är, enligt min uppfattning, mycket bra och valet mellan dem i mycket en smaksak och/eller en fråga om vilken eller vilka egenskaper man prioriterar högst.

Fortfarande använder jag ofta(st) monofil nylon (eller copolymer) och även många av dagens nylonlinor förtjänar, jämförda med de nyloninor jag växte upp med, epitetet superlinor men om detta har jag redan skrivit i flera inlägg.

edit. En ytterligare fördel med Nanofil och Fireline är att de fungerar även på rullar men mindre än perfekt inuppläggning (som äldre rullar). 

Märsta Sportfiske

Under en hektisk arbetsdag som började med ett sammanträde i Hallstvik och fortsatte med en eftermiddag i Sollentuna hann jag med att titta in på invigningen av Märsta Sportfiske. Gratiskorven (som var god!) fick bli dagens lunch. Enligt Jensa var ca 40 % av de varor som borde ha funnits i butiken fortfarande ute och snurrade i olika lastbilar men det såg ändå hyfsat välsorterat ut. Man bjöd på 20 % rabatt rakt av så min påse med blandat smågodis blev inte fullt så dyr som den annars hade blivit. Om jag fattat rätt kör man samma rabatt hela helgen (och möjligen hela nästa vecka, ni får kolla deras FB-sida) så det kan ju vara värt att titt förbi. Och i veckan kanske de felande 40 procenten anlänt. Vem vet?

Gott&Blandat till sommarens abborrfiske.

Sneak prewiew

På fredag slår en ny sporfiskebutik - Märsta Sportfiske - upp portarna. Kan vara värt att kolla. Jag tänker i alla fall göra det. Inte för att jag direkt behöver någon mer utrustning men det har ju hittills aldrig hindrat mig. Om inte annat så är det ju alltid kul att tillbringa tid i fiskebutiker. Och korv är gott. 

Äras den som äras bör, 2

Jag är måhända inbilsk, men jag har en känsla av att man på Sportfiskarna läser min blogg. För en tid sedan postade jag en fundering över vem som egentligen äger de där gäddfabrikerna som Sportfiskarna omnämner som sina och om det kanske möjligen är fler goda krafter inblandade som också borde omnämnas i sammanhanget. Och nu blev det så. Bra jobbat!

Oceanfield 3000, 2

Nu har jag fyllt den grunda spolen med 0,15 mm Nanofil (som egentligen är 0,16 mm...) med ca 20 meter Sufix XL Strong 0,30 mm i botten. Spolrörelsen är starkt nedväxlad, dvs linan ligger i täta spiraler på spolen. Linuppläggningen är inte alldeles perfekt men klart godkänd. Snart är det dags att testa rullen.

ABU Garcia Oceanfield 3000H

Så, vad får man då för sina 699 kr om man slår till på en Oceanfield 3000H? Alldeles oavsett vad "ordinarie pris" må vara (vilket är omöjligt att fastställa då rullen "inte finns" på den svenska marknaden så verkar det vara rätt mycket. Rulle. För de pengarna.

Designen är typisk för ABU:s Revo-serie. Inuti finns föutom dreven och axel 6 HCPR-kullager och ett IAR-lager. Spolen rymmer en Carbon Matrix-slirbroms specad till 11 lbs/5 kg. Den ena spolen ska rymma 150 meter 0,28 mm monofil lina eller samma längd PE2. Den grundare spolen ska hålla samma längd 0,20 mm monofil lina eller PE1,2. Ni som inte vad vad PE-talen står för kan informera er här.

En bra sak är att rullen är avsedd för saltvatten (i vart fall om den håller vad man lovar). Att det är en "havsfiskerulle" framgår av den färgsättning i svart och guld som Daiwa och Penn gjort synonym med rullar för det salta fisket. Poängen med den bollformade vevknoppen i hård EVA undgår mig men det är säkert många som tycker att den är ball.

I övrigt medföljer en relativt utförlig bruksanvisning (för den som kan läsa japanska) och en förvaringspåse i tyg. Utan att ha testat rullen ger jag den en köprekommendation till det pris jag gav och den är inget dumt köp för en eller annan hundralapp därutöver. Den bör vara en alldeles förträfflig rulle för den som står i begrepp att börja med haspelfiske och med de båda spolarna fyllda med rätt linor är man rustad för det mesta (utom det ultralätta fisket och det hysteriskt tunga gäddfisket, dvs man kan utan vidare dra upp stora gäddor med den här rullen men för fisket med beten över hektot i vikt skulle åtminstone jag, om jag ägnade mig åt sådant, välja något annat).

Snabb leverans

Den Oceanfield-rulle jag beställde i lördags fanns redan före lunch idag att avhämta hos speditörens ombud (som praktiskt nog ligger ett kvarter från min bostad. Inte så illa med tanke på att den fått åka till Uppsala och åter sedan Dogger i går förmiddag skickade den. Jag gillar Dogger och det gjorde jag redan på den tiden de hette Wennerströms.

Sportfiskets älgjakt

Gäddfisket brukar kalls för sportfiskets älgjakt, men inte tusan får man jaga älg året om. Jag tror att de som bekymrar sig för att en fredningstid för gäddan skulle påverka fiskeintresset negativt är fel ute. Tvärtom så har ju premiärdatum där sådana förekommer närmast motsatt effekt. Se bara när västkustfiskarna äntligen får börja jaga havsöring. Eller på älgjakten...

Återinför fiskeförbud på gädda under lektiden

Att ägna sig åt kustfiske i Östersjön kan få en vuxen man att gråta. Den exploatering av stränderna som pågår till synes utan att hejdas av strandskyddet gör att det snart bara är i naturreservat och (än så länge) på Gotland man kommer åt att stå på en strand och fiska. I vattnet är det lika illa. Torsken sägs vara på vägtillbaka men i alla fall jag har ännu inte sett den. Gäddbeståndet har mer eller mindre kraschat. Abborrfisket är inte mycket att hurra för och åtminstone här i Roslagen har havsöringfisket denna vår varit sämre än på länge.

Sportfiskarna och det övriga sportfiskeindustriella komplexet fortsätter att hissa vårfisket efter gädda men mer nyktra och objektiva aktörer börjar inse att fiskeförbud under våren, dvs så som det var förr, kanske inte är så dumt. 

För ett generellt fiskeförbud under våren (=lekperioden) jämfört med att begränsa skyddet till fredade vikar talar flera faktorer. De fredade vikarna har visat att en fredningstid har positiv effekt men den effekten är begränsad till ett relativt litet område. Till följd av strändernas exploatering har lekområdena för gädda minskat och de bör vara fredade överallt där de kan leka och/eller samlas inför leken.

Nanofil

Hur stark är egentligen Nanofil? Som jag berört i ett tidigare inlägg har Berkley lyckats röra till sin lansering av denna lina något alldeles otroligt med motsägelsefulla uppgifter om diameter och styrka. Nu har jag hittat den här tabellen där linan är specad på ett begripligt vis. Siffrorna stämmer med min uppfattning/erfarenhet.

Berkley Nanofil technical specification:

Size

0,02mm

0,04mm

0,06mm

0,08mm

0,10mm

0,12mm

0,15mm

0,17mm

0,20mm

0,22mm

0,25mm

0,28mm

Real diameter

0,035mm

0,054mm

0,072mm

0,091mm

0,110mm

0,133mm

0,162mm

0,183mm

0,192mm

0,218mm

0,246mm

0,280mm

Strength

1,415kg

1,964kg

3,357kg

4,012kg

5,732kg

6,934kg

7,659kg

9,723kg

12,649kg

14,715kg

17,027kg

20,126kg

Sossarna och strandskyddet

Nu har det klarnat. Det är Gudfadern själv som upplever strandskyddet som besvärande.

Skadeläget

En lång och tuff turnering brukar medföra en eller annan skada och nu är jag själv satt ur spel. När jag vaknade var min högra handled öm och svullen och högerhanden mer eller mindre obrukbar. Så det blev inget fiske för min del. Och finalen får jag följa från läktaren.

Strandskyddet 2

...och nu står Bucht i Ekot och säger att sossarna också vill luckra upp strandskyddet. Så de går också bort.

53 % rabatt!

När jag skulle läsa Washington Posts nätupplaga kom en annons fram på skärmen. Efterson vårt digitala övervakningsamhälle vet att jag är fiskeintresserad så var det ett erbjudande att köpa en haspelrulle till ett 53 % rabatterat pris. Annonsen var från dogger.se som säljer rullen för 699 kr. Rullen heter ABU Garcia Oceanfield 3000H och dess ordinarie pris anges vara 1.499 kr.

För skojs skull googlade jag oceanfield 3000h och fann att alla de som säljer rullen för mellan 699 och 899 kr uppger samma ordinarie pris, dvs 1.499 kr, så det är säkert riktigt. Om det sedan någonsin sålts en sådan rulle till det uppgivna ordinarie priset är väl mer tveksamt.

Flera av avnämarna anger att rullen är specialimporterad av ABU Garcia från Australien. Litet festligt att en (åtminstone ursprungligen) svensk redskapstillverkare beställer rullar från andra sidan klotet. Fast jag undrar om den verkligen är "made in Australia"?

Förmodligen är det en helt OK rulle för sin prisklass, dvs runt 800 spänn. Marknadsföringen av den är det dock höggradig Hi-Sportvarning på. Hur lågt kan den gamla Urfabriken sjunka?


edit. Surfande på internationella siter har gett ytterligare information (OBS att information inte är detsamma som kunskap). Enligt denna info ska rullen vara avsedd för den japanska marknaden. Jag har sett priset 12.000 yen (vilket är detsamma som de dyrare svenska säljarna begär). Kan man tänka sig att den floppade i Japan och därför nu dyker upp (bland annat) här?

edit 2. Ja, ja, naturligtvis har jag beställt en och den kommer att testas...

edit 3. Alltså inte så att jag har blivit lurad utan i rent journalistiskt intresse...

Tidigt eller sent?

Solen går upp redan vid fyrablecket så något gryningsfiske blev det inte denna lördag. Istället sovmorgon (låg kvar i sängen ända till åtta) och nu är det städning och att köra skräp till återvinningen som står på programmet. Dessbättre spelar Tre Kronor den tidiga semifinalen och då kommer jag att sitta klistrad framför TV:n och heja på USA så att söndagen blir fri för fiske. Kanske sticker jag ut en sväng efter matchen ELLER så satsar jag på att vara på plats vid soluppgången i morgon bitti. Både kvälls- och gryningsfiske förutsätter att jag övernattar på fiskeplatsen och det känner jag inte riktigt för.

edit. Jaha, naturligtvis spöade Tre Kronor jänkarna...

Fransk finess

Frankrike och det franska förknippar man gärna med elegans och je ne sais quoi. Hur som helst så är det befriande med en reklamvideo med elegant pianomusik istället för rock- eller technodunk som ackompanjemang till filmen. Det sk bli intressant att testa denna jigg. I morgon, kanske?

Varför?

Varför ska folk fiska? Och varför är Sportfiskarna så angelägna om att antalet fiskare ska öka? Att de företag som tjänar pengar på sportfiske vill ha en så stor marknad som möjligt är en sak, men en förment ideell organisation som Sportfiskarna kan ju knappast ha det motivet. Och hur ser kopplingarna mellan Sportfiskarna och de kommersiella aktörerna ut? Samarbetet är så intimt att man ofta kan sätta likhetstecken mellan de olika logotyperna och på personnivå är det flera som arbetar parallellt för Sportfiskarna och kommersiella aktörer. Nästan så att man skulle vilja se Uppdrag Granskning eller någon grävande journalist titta närmare på saken.

Cynism

Oscar Wilde brukar tillskrivas uttalandet att en cyniker är en som känner till

 "A cynic is a man who knows the price of everything but the value of nothing."

priset på allting men inte begriper någontings värde. Oavsett hur detta bon mot är att tolka så är det förvisso sant att pris och värde långt ifrån alltid går hand i hand. "The best tings in life are free" lyder ju en annan anglicism, men nu tänkte jag specifikt på haspelrullar och då inte ens att man så ofta får så oerhört mycket mer för sina pengar när man köper begagnat (särskilt om man handlar gamla kvalitetsrullar) utan på prissättningen av helt nya grejor.

För det är ju så att man alltid, i vart fall om man inte absolut måste ha en viss modell, kan köpa nya rullar för hälften eller mindre än hälften av det pris tillverkaren satt. Nu tänker jag inte på piratkopior eller annat skumrask utan på "riktiga" grejor. Nyligen köpte jag en Shimano Exage 4000FD för strax över 700 kr, en affär som jag hittills är nöjd med. Men jag är övertygad om att varken Shimano, deras generalagent eller butiken som sålde rullen till mg förlorade på affären.

Det vore intressant att veta hur tillverkarnas kalkyl ser ut. För ett företag som rör sig med så stora volymer som Shimano gör torde det huvudsakligen vara tillverkningskostnaden som är intressant. R&D och reklam slås ju ut på så många exemplar att det inte kan bli mer än högst några kronor (om ens det) per rulle. Den rulle jag köpte ska enligt vad som står på den vara tillverkad i Malaysia. Undrar just vad det kostade Shimano.

Vissa rullar säljs i så stor utsträckning till röda priser att man lätt får uppfattningen att det "ordinarie" priset är satt enigt Hi-Sportmodell. Å andra sidan är det vanskligt att dra slutsatser utifrån den svenska marknaden som ju, globalt sett, är högst marginell.

Nå, prissättningen är fri och var och en köper det han vill, men själv är jag (cyniker om jag är) av den uppfattningen att den som köper en ny rulle till "ordinarie" pris blir lurad (eller i vart fall frivilligt betalar onödigt mycket). Köper man samma rulle billigare blir man  antagligen fortfarande lurad på något vis men i så fall på mindre pengar.

Strandskyddet

För att Allemansrätten ska ha någon reell innebörd när det gäller våra stränder är strandskyddet nödvändigt. Det stora problemet med strandskyddet är att det inte upprätthålls. Det tycker tydligen Centern är OK. Ännu ett parti som går bort för min del i det stundande valet.

Sportradion?

När jag var grabb var Ishockey-VM det mest spännande som sändes i den enda svart-vita TV-kanalen. Ännu mer spännande var det att lyssna på matcherna mellan Tre Kronor och Sovjet på sportradion. Jag följer fortfarande Ishockey-VM. Som väderprognosen för helgen ser ut får det nog bli via radion. I bilen. Det som återstår av matcherna sedan det blivit för mörkt att fiska.

Hur många är vi, egentligen? Och vilka är vi?

Sportfiskarna hänvisar på sin hemsida till en SCB-undersökning från 2014 enligt vilken 1,6 miljoner svenskar i åldern 16-80 år sportfiskar varje år. Till detta lägger Sportfiskarna "alla barn och ungdomar" och får så siffran 2 miljoner sportfiskare. 

Den statliga Havs- och vattenmyndigheten (HaV) anger på sin hemsida att "undersökningar visar att långt fler än en miljon svenskar ägnar sig åt fritidsfiske årligen".

I nr 1/2018 av Svenskt Fiske hänvisas i en artikel på s 22 till en ny officiell statistik från HaV enligt vilken det svenska fritidsfisket "omfattar totalt cirka 1,4 miljoner personer". I artikeln anges att HaV i begreppet fritidsfiske inbegriper även fiske med mängdfångande redskap (dvs nät och annat som inte har med sportfiske att göra). Letar man på HaV:s hemsida så hittar man statistiken och får då bla veta att den definition av begreppet fritidsfiske HaV använt är följande: "Med fritidsfiske avses i statistiken allt fiske som inte sker med stöd av tilldelad rätt att fiska i särskild omfattning, fiskelicens eller personlig fiskelicens. Undersökningen omfattar fiske som utövas enligt de grundläggande bestämmelserna i svensk fiskelag för allmänhetens fiske och fiske med stöd av enskild rätt. Det innebär att undersökningen främst omfattar fiske för fångst till det egna hushållet, rekreation, turism och tävling men också inom sötvattensområdet ett visst fiske för avsalu." 

2 miljoner är fler än 1,4 miljoner. Rimligen kan det inte finnas fler sportfiskare  än fritidsfiskare. Men vad är en sportfiskare? Förr hade Sportfiskarna etiska regler som definierade vilket fiske som förtjänade att kallas sportfiske. Nu verkar man vilja räkna in allt fiske som bedrivs med spö och för nöjes skull. Och, om jag förstått statistikuppgifterna ovan rätt, ett godtyckligt antal individer därutöver för att komma upp i en lagom rund och imponerande siffra. Vilket antal skulle man komma upp i om man bara räknade de som iakttar de sportfiskeetiska reglerna? Skulle det bli ens en miljon? Är det därför som reglerna gömdes undan?

edit. Enligt motsvarande undersökning avseende 2013 angavs antalet fritidsfiskande, mätt på samma sätt, till 1,7 miljoner. Det skulle alltså, på fem år, ha skett en ganska stor minskning av fritidsfisket. Eller så är mätmetoden otillförlitlig. Varför Sportfiskarna på sin hemsida fortfarande kör med en siffra från "hösten 2014" är oklart.

Gädda

I samband med de gotlandsresor jag nyligen företagit köpte och läste (som

reselektyr) jag FiskeJournalens specialmagasin Gädda. Och nu saknar jag sjuttiotalet ännu mer... Nå,  med dagens mått mätt är säkert Gädda en förträfflig publikation eftersom den består mer av bilder än text. Folk kan ju inte (får väl inte lära sig?) läsa längre. Såväl bilder som text har, det är i alla fall min bedömning, mest karaktären av textreklam, dvs handlar mer om vilka grejor man "behöver" än om hur man ska fiska. Ett undantag är den artikel som bekräftar att det moderna gäddfisket huvudsakligen går ut på att fånga tunga lekgäddor.

Det var bättre förr.

En ganska ny rulle

Att jag gillar gamla rullar torde vid det här laget stå klart för bloggens följare, men vad tycker jag då om moderna sådana? Jodå, det finns många rullar som är fina att fiska med och jag äger och använder naturligtvis ett antal sådana. Det som skiljer gammalt och nytt är, mycket förenklat, att äldre rullar är enklare till konstruktionen och gjorda för att hålla. Moderna rullar är konstruerade och tillverkade med ambitionen att de ska kännas så fina som möjligt när de är nya men som fallet är med alla andra konsumtionsvaror vill tillverkarna att kunderna efter någon eller några (och helt inte alltför många) säsonger byter sin rulle mot en ny.

Den är fin att fiska med nu (och säkert i flera säsonger om man sköter den) men hur det kommer att vara med den saken om femtio år eller så är osäkert.

En trevlig rulle (men modellen verkar redan vara på väg att utfasas för att ersättas av en ny (med, förmodligen, samma namn) är Shimano Exage som i bilden syns i 4000-storlek. Moderna fiskare använder så små rullar som möjligt men själv använder jag helst rullar av allroundstorlek (dvs det som numera kallas 4000 eller något annat med en 4:a i).

Om Shimano Exage 4000 kan sägas att den är lättvevad, kastar bra och har en mjuk och jämnt verkande slirbroms. Linuppläggningen är jämn och fin. Den levereras också med en extra spole. Det finns billigare såväl som avsevärt mycket dyrare rullar från samma tillverkare vilket väl innebär att det här är en rulle i mellanklass. Att det är en utgående modell gör att man kan hitta den till ungefär hälften av de ca 1.500 kr som annars verkar vara (eller ha varit) normalpriset.

Är man nybörjare eller behöver man av andra skäl en ny rulle i allroundstorlek är en sådan här för under tusenlappen inget dumt köp. Fast man kan naturligtvis, för samma peng, få flera fina och (med litet kärlek) fullt fungerande Mitchell 300, Cardinal 66, D.A.M. Quick Finessa 330N eller andra gamla kvalitetsrullar.

edit. Faktum är att Exage 4000 och Mitchell 300 är i samma storleksklass. Jag tänker vid några tillfällen under sommaren fiska med dessa båda rullar för att få en rättvisande jämförelse av hur de presterar.

En himla tur

Efter några dagars ledighet och fiske är man så åter i vardagslunken. Lunk och lunk, egentligen är det ju mycket hetsigare än så. Igår var det fullt ställ och dagens program är mer än fullt. Det är märkligt vilka kontraster livet bjuder. Den ena dagen står man i solen på en kalkstensklippa med ett spö i hand och bara mår gott för att nästa ränna som en skållad råtta mellan sammanträden och hela tiden med mobilen vibrerande i fickan och i vetskap om att mailkorgen när man åter är vid sitt skrivbord kommer att vara överfull med saker som ska vara klara igår. Det är en himla tur att den där kalkstensklippan finns...

Fisketrycket

I går eftermiddag körde jag via Ekstakusten upp mot Visby. På sträckan Käbbes-Djupvik såg jag en massa solbadare och fågelskådare men inte en enda sportfiskare. Inte heller någonstans längre norrut kunde jag, där man såg stranden från vägen, skymta någon sådan. Sammantaget har jag under helgen fiskat eller i vart fall befunnit mig på ställen som är kända havsöringlokaler under åtskilliga timmar men alltså sett summa en (1) annan sportfiskare.

Ännu en god morgon

Den här morgonen såg jag under de tre timmar jag fiskade inte en annan fiskare, Trots att det var en gudabenådat vacker majsöndagmorgon i slutet av en (klämfredagen inräknad) långhelg, Jag fiskade sträckan längs Folhammars naturreservat och ända till Sjauster var det tomt på stranden. När jag åkte dit och hem var det, såvitt jag kunde se, inga som fiskade vid Vitvär, Ljugarn eller i Lauviken (åtminstone inte sträckan Ljugarn-Svajde och jag har svårt att tänka mig att någon skulle få för sig att vada ut på den synnerligen långgrunda Laustranden.

Det är lugnt, Nicka.

Jodå, jag hann med ett bompass även idag. På läsidan av Sysneudd. På lovartsidan såg jag en kamrat stå utvadad men annars verkar det rätt tomt på fiskare. Jag läste i Nickas blogg att han börjat oroa sig över alla fastlänningar som fiskar på ön men av vad jag sett hittills i år är den oron överdriven* (och den här fastlänningen har i alla fall inte utgjort något hot mot havsöringbeståndet). 

Inte ett liv men jag såg flera, stora, sträck med vitkindade gäss flyga över på sin väg norrut.

I morgon bitti blir det förhoppningsvis såväl nya insatser som vinst för sedan är vårens öringfiske längs gotlandskusten slut för min del. Nästa gång jag är här lär det nämligen vara sommar. Men det går föralldel att fiska då också (om än inte som förr). Blir det gotlandsfiske i sommar så blir det nog, för min del, mest mete.

Förutom åt vackra omgivningar, dito väder och intressanta fågelobservationer så finns det alltid en massa saker annat än (uteblivna) napp att gjädja sig åt när man fiskar. Jag har sagt det förut men jag säger det igen: Jag älskar att fiska, inte att fånga fisk.

Idag gladde jag mig särskilt åt hur trivsamt min nyservade Mitchell 300 av årsmodell -61 spann och hur problemfritt den fungerar med Nanofil på spolen. Jag har grundat med 0,30 nylon och sedan fyllt spolen med 0,134 mm Nanofil. På den har jag skarvat dryga två spölängder 0,218 mm Nanofil och sedan dryga två spölängder 0,28 mm Sufix Invisiline FC. Kastar som en dröm och glider ljudlöst genom spöringarna. Många rekommenderar Fireline om man vill använda "flätlina" på äldre rullar men mitt tips är Nanofil (som är en mycket bättre lina).

*Däremot så håller jag med Nicka när det gäller det betänkliga i att vissa "entreprenörer" utnyttjar det fria handredskapsfisket (och allemansrätten) för att sko sig. Det borde vara i lag förbjudet att anordna fisketävlingar eller guidade fisketurer på vatten som ägs av andra (såvida man inte har avtal med vattenägaren). Gotlandsspecifikt erinrar jag mig ett tillfälle för en tre-fyra år sedan då jag och grabbarna när vi åkt till ön för vår årliga övning hade lyckats pricka in någon slags havsöringstävling (med, mest, stiockholmrar som deltagare). Hursomhelst, när jag och grabbarna stod utvadade till fotknölarna för att fiska av grundvattnet innanför pallkanten vid Hallshuk hör de och såg vi två SUV:ar anlända och stana för att släppa ut en pluton högljudda och vadarklädda 08:or. Dessa hade tydligen läst något om pallkanten och denna var deras mål, så utan vidare spisning plumsade de förbi oss (och skrämde iväg varje öring som kunnat stå uppe på pallen). Grabbarna fick handgripligen hindra mig från att skära sönder idioternas däck när vi omgrupperade...

Sovmorgon

Även när man är ledig består livet av kompromisser. Även idag vaknade jag vid femtiden men en sovmorgon är inte heller att förakta, så... Nu är det gräsklippning, att köra grejor till återvinningen och annat som står på programmet, men någon liten stund ska jag väl kunna stå i eftermiddagssolen och kasta. Och så är det ju en dag i morgon också.

Att hoppas på otur

Det har aldrig varit så dött som denna vår. Vare sig i Roslagsskärgården eller på Gotland har jag fått, sett eller ens känt någon havsöring trots ett antal seriösa försök under, till synes, goda förhållanden. Jag hoppas verkligen att det bara handlar om otur.

God morgon 2

Dagen börjar på östra Gotland - Ljugarn

Ett tips! Vill man bara bära med sig några drsg i fickan är kombinationen enkelkrok och en sådan där tjock och seg plastförpackning man kan köpa krok i lösningen. Inget skrammel och inga krokar i kläder (eller kroppsdelar).

Vitvär i morgonsol.

God morgon

Vaken. Hyfsat pigg efter att ha väckts av gryende dagsljus och fågelsång. Läppjar nu på en kopp Lipton´s. Om en kvart eller så bör jag göra det första kastet.

I morgon är en annan dag

I kväll är jag trött och tänker därför (och i hopp om att vakna - pigg - tidigt) snart krypa till kojs. Stämmer väderprognosen bör det kunna vara bra fiske i morgon bitti där jag har förmånen att befinna mig.

Sextionio spänn

Vad får man för 69 kr? Jo,till exempel 300 meter riktigt bra fiskelina. När jag var på Gotland förknappt två veckor sedan behövde jag litet fräsch lina och trots att det var havsöring jag hade siktet inställt på så köpte jag en lina som tydligen är avsedd för gös (?). Hursomhelst, 300 785 (!) meter 0,28 mm nylon (copolymer) är billigt, särskilt som linan inte ger intryck av att vara någon lågprisprodukt. Den är, som i sagan om Guldlock, i alla avseenden alldeles lagom. Lagom stark, lagom smidig, lagom elastisk, lagom knytbar och lagom dyr.

Lätt packning

Det här (billiga) telespöt har snabbt kommit att bli en av mina favoriter. Det är ett Grauvell Titan Minitel L 240, åtta fot och klassat för beten 5-20 gram. Bra grepp och rullfäste, SIC spöringar och väldigt trevlig aktion. Dessutom en bekvämt kort packlängd.

Nu är min packning inför en långweekend på Gotland klar. Annat än havsöringfiske (gräsklippning och annat slavgöra) står på programmet men några pass lär hinnas med så fiskeutrustning kommer högt - strax efter rena kallingar och tandborste - på den korta packlistan som i övrigt upptar bland annat en liten laptop, en del jobb (papper). Hur som helst så ska allt rymmas i en axelväska, för jag reser med SL till Nynäshamn och som däckspassagerare på båten.

Håv är inte absolut nödvändigt så den går bort. Vadare är också bara att glömma. Jag har fler fina ställen där man kan fiska torrskodd. Men ett spö, det får bli ett lätt åttafots telespö som går ner i väskan, och en rulle måste med. Och några drag.

Ett tiotal drag i vikter 12-18 gram, inte fler än vad som ryms i en sådan där liten ask man köper små wobblers i, är lagom och kan på fiskeplatsen enkelt bäras i jack- eller byxfickan. That´s it, som fransmännen säger. Mer grejor skulle man egentligen aldrig släpa på när man är ute och fiskar.

edit. Bloggen kör med full transparens och därför måste jag berätta att det blev en något större dragask som kom med. Jag tittade nämligen förbi den nyöppnade Dollar Store och där såldes små, behändiga, askar med fem fack för det mycket facila priset tio (10) kr . Jag köpte två och fyllde den ena med havsöringdrag och den fick ersätta den lilla pappasken. Fortfarande går emellertid hela dragförrådet ned i jackfickan.

Ljuva sextiotal

Några av er minns kanske Brita Borgs hit? Men nu var det inte den jag främst hade i tankarna när jag satte rubriken (även om jag är tillräckligt gammal för att minnas min barndoms sextiotal med äkta nostalgi). Nej, det är som vanligt fiske och haspelrullar som är ämnet. I något tidigare inlägg har jag berört den inverkan en broschyr (cirka 1967) från Daiwa hade på min syn på rullar. Jag var uppväxt med en fin liten Mitchell 304 (pappas) och hade just blivit ägare till en Abumatic 220 (ABU, jag kommer aldrig att förlåta er!) inkapslad rulle men i broschyren - en tunn sak bestående mest av små färgbilder på Daiwas dåvarande, tämligen omfattande, rullprogram och kortfattad engelsk text - satte min fantasi i rörelse och jag förstod att det någonstans därute, i den stora världen, fanns nya och fantastiska rullar. Någon gång skulle jag, det föresatte jag mig, ha en sådan rulle. Helst en 8300 med snäckdrev och två kullager.

När jag småningom blev en självständig konsument och började köpa utrustning såg jag inga daiwarullar i butikerna förrän silverserien kom, men då gjorde jag istället det i mitt tycke smarta draget att köpa några Cardinal 66:or när dessa slumpades bort för att ge utrymme för 50-serien med utanpåliggande spole. Det är först på senare år jag kunnat förverkliga min föresats och nu äger jag några  av de Daiwa 60-talsrullar ur den gamla katalogen som jag då, för ett halvt sekel sedan, dreglade över.

Jag har (naturligtvis) fiskat med dem och kunnat konstatera att de förvisso är bra rullar, i vart fall mätt med sextiotalsmått, men att den ABU333 jag slet på under större delen av sjuttiotalet står sig väl i jämförelse med Daiwa 7300 och 7300HA. I premiumsegmentet, dvs rullarna med snäckdrev vete sjutton om jag inte skulle vilja ge Daiwa 8300 ett försteg framför ABU:s Cardinal 66. Men säker är jag inte. Hur som helst, att vara lika bra som Cardinal 66 är ett mycket högt betyg för en haspelrulle. Högsta möjliga, faktiskt.

Stativet till en Daiwa 7300. På rotorkåpan står att läsa "ENGINEERED&DEVELOPED BY DAIWA CORP. CALIF. U.S.A. MANUFACTURED IN JAPAN"

En intressant detalj med rullarna på bilden är att de samtliga är designade/konstruerade i Californien men tillverkade i Japan. 7300-rullarna, som har en synnerligen enkel och rå vinkelväxel, har ett intressant  stativ i vilket spolaxeln är synnerligen stabilt anbragt.

Daiwa 8300 ser invändigt ut ungefär som andra snäckdrevsfösedda rullar från samma tid. Jag får känslan av att Daiwa här ville visa konkurrenterna (och konsumenterna) vad de kunde, gjorde en väldigt bra rulle men sedan insåg att det inte gick att utveckla konceptet längre (dvs att produkten var perfekt) och satte sina ingenjörer att rita på något helt annorlunda, dvs silverserien som några år senare omdefinierade haspelrullen.

Ett tillrättaläggande

För en tid sedan skrev jag om hur min pappas gamla Mitchell C.A.P. 304 fått en kompis i form av en Mitchell C.A.P. 314. Det var inte helt korrekt. Även kompisen är en 304. Det står, klart och tydligt, graverat på rullen. Vad ska jag säga? För det första (naturligtvis) att jag måste lära mig att alltid använda mina läsglasögon (och kanske köpa starkare sådana). När man inte längre kan se att slå en knut med 0,25 mm lina utan optiska hjälpmedel är det bara att inse att synen inte längre är vad den en gång var.

Lika som bär men med olika drev.

Av mer allmänt (?) intresse är kanske att mitt misstag var fullt begripligt fast, så att säga, bakvänt. För att, om möjligt, förstå vad jag menar med det måste man fördjupa sig något i historien om Mitchells runda haspelrullar (man skiljer på de runda C.A.P.-rullarna och de äggformade Mitchel (300 mfl).

Den första C.A.P. -rullen kom 1937. Den tillverkades i ett antal olika versioner och 1955 fick den modellbeteckningen Mitchell 304. Rullen hade då sk planomatic-drev, ett elegant sätt att växla ned spolrörelsen för att få en tätare linuppläggning. 1958 kom Mitchell 314 som är närmast identisk med 304:an.Mitchell 304 behölls i modellprogrammet men förlorade planomatic-drevet och fick istället en enklare konstruktion utan nedväxlad spolrörelse. Däremot fick Mitchell 314 överta planomaticdrevet. Pappas rulle är en 304 utan planomatic. Kompisen är en 304 med planomatic.

C.A.P.-rullen designades ursprungligen av en firma som hette La Canne à Peche. Canne à Peche tog hjälp av Carpano & Pons för tillverkningen. Carpano & Pons tillverkade parallellt med C.A.P.-rullen en egen rulle som fått namnet Mitchell och som, flera år senare, fick modellbeteckningen 300.