Triss i RD

En Daiwa RD1000 NOS (New Old Stock, dvs fabriksny i originalförpackning) med nyligen 

påspolad lina och klar att tas i bruk.

Sådärja! Nu är min "samling" av Daiwa Retro Drag komplett, dvs jag har nu RD1600, RD1300 och RD1000 som är de storlekar jag vill ha. Skulle en fräsch 2600 komma i min väg så kanske jag faller för frestelsen och om det finns en 500-modell (vilket jag är osäker på) så hugger jag antagligen som en svulten gädda, men just nu är jag nöjd och betraktar samlingen som komplett. 

Den här modellen representerar, tillsammans med den gamla Black Gold-serien, höjdpunkten i utvecklingen av den koncept Daiwa lanserade med sin Silver-serie. Snygga, pålitliga rullar av hög mekanisk kvalitet. Mycket trevliga fiskekamrater. Jag gillar bakbromsade rullar. Det speciella med den här bromsen är att den är ställbar bara ett (knappt) varv. Det går om man vill att modifiera reglaget så att man kan ställa bromsen för löst eller för hårt men det ser jag ingen poäng med. Däremot är det viktigt att man kalibrerar reglaget så att registret blir det rätta (vilket det sällan är från fabrik).

Linuppläggningen är konisk och ska vara så. Det är samma koncept som Daiwa använde på sina grisnosrullar och alltså motsatsen till  den omvänt koniska linuppläggning (ABS) Daiwa kört med de senaste decennierna. Anledningen till att man vände på steken heter flätlina. Det som var optimalt för monofil nylonlina funkade inte lika bra (utan resulterade i sk vindknutar och trassel) med tunna flätlinor. Trivs man, som jag gör, med att fiska med nylon så är de gamla rullarna fortfarande lika bra som de var på åttiotalet.

Jo, linuppläggningen ska faktiskt se ut så här.