Idag var det isfritt vid Sennebyhaken men fullt med bilar och från parkeringen kunde jag se ett antal spösvingare och några fågeltittare klättra på klipporna. Medan jag höll på att kränga ned gubben i neoprenvadarna kom tre fiskare - en grabb och två söta tjejer (varför har man inte sådana fiskekompisar?) - som verkade veta vad de sysslade med men de sade sig varken ha fått, känt eller ens sett någon öring. Det avgjorde saken och en kvart senare, när jag fått på mig vadarna, styrde jag kosan mot viken mellan Haken och skjutfältet. Lågt vatten men liv i detsamma och det kändes som åtminstone två-tre grader varmare än sist. Dock ingen öring men jag såg mycket fågel. Roligast en sädesärla, nyss hemkommen från long-stay i Zimbabwe, som skuttade runt i tången mellan strandstenarna. Jag fiskade i två timmar, rörde mig utåt och i sidled, testade olika beten (Salty, en ytwobbler och Kutling) och inspinningsmönster men inget mer spännande än att en tångruska gjorde en hyfsad imitation av ett öringhugg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar