En av fördelarna med att skriva i en egen blogg istället för på ett sportfiskeforum är att man i lugn och ro kan ta upp frågor som har med etik och annat jobbigt att göra utan att det blir kalabalik (och man blir bannad). För att ifrågasätta något som praktiseras av gäddfiskelobbyn är att sticka ut hakan och då brukar man ju få på skallen tills man har vett och självbevarelsedrift nog att knipa k*ft. Och Sportfiskarna, den organisation som proklamerar att den står på fiskens sida har flaggat ned sina etiska regler och tycker nu att kommersiellt motiverade sk fisketävlingar är helt OK, även under den tid på året då gäddan leker. Så även i en blogg som nästan ingen läser är det nog klokast att tala med små bokstäver. Som den kloke författaren av dessa rader gör.
Redan det att författaren reflekterar över sitt eget vårfiske efter gädda ger hopp. Det borde vi alla göra. Försöka läsa av vår egen moraliska kompass och ha ibland avstå från något som i och för sig är lockande. Det är moralisk styrka.
På olika håll i landet (och i andra länder) förekommer att gäddan är fredad mot fiske under lekperioden. Sportfiskarna och det övriga sportfiskeindustriella komplexet tycks numera hävda att sådan fredning är mer eller mindre onödig så länge man tillämpar C&R (och inte fiskar på gäddan just under parningsakten). För mig är det uppenbart att fisken mår allra bäst av att få vara ifred tills den lekt färdigt och att försiktighetsprincipen talar för att man därför bör låta den vara så. Men vårfisket efter gädda står naturligtvis för en betydande del av marknaden. Köpsuget hänger ihop med fiskesuget. Ekonomiska intressen och marknadskrafter är ofta svåra att stå emot. Även i vårt tidevarv där global kapitalism och konsumism verkar vara den nya religionen riskerar kättare att bli exkommunicerade. Men som individ kan man faktiskt, i all enkelhet, följa sin moraliska kompass. Åtminstone så länge man inte gör något väsen av det. Väsen är de kommersiella bra på att göra. Och oväsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar