Ikoniska haspelrullar 6: Daiwa SS Tournament; Rullen som gav gristrynet ett ansikte

När Daiwa med sin silverserie väl hade bestämt var skåpet skulle stå och alla andra tillverkare fick börja kopiera deras design så vilade de inte på lagrarna. Tvärtom så verkade de verkligen anstränga sig för att hålla tätpositionen.De var alltså bland de första med att gå över från aluminium till kolfiberarmerad plast som material i rullarnas stativ och spolar och drev även härpå utvecklingen med sitt eget speciella recept som de kallade Whisker.

Det var just i Whisker den kanske mest revolutionerande rullen efter 2500C - SS Tournament - var byggd. Men hur avancerad rullens övriga konstruktion än var så var det ändå spolen som helt stal

showen. Aldrig förr hade man sett en spole med sådan slaglängd. Grisnosen var född! Förutom att spolen var lång så var den taperad, dvs linppläggningen sluttade för att minska friktionen vid linavgång. Dessutom var spolrörelsen nedväxlad för att ge en tätare uppläggning av linan. Idén med den långa och taperade spolen kom från castingsporten där man länge försett sina rullar med liknande spolar men Daiwa var först med att använda konceptet på en rulle man faktiskt kunde  fiska med. Eller faktiskt kan fiska med, för den är fortfarande populär och åtminstone för något år sedan var tillverkningen fortfarande igång, låt vara att den flyttats från Japan till Thailand.

Rullen finns i storlekar från den ultralätta 700-modellen via 1300 och 1600 till den 2600 ni kan se på bilderna här intill.

Kastegenskaperna var naturligtvis rullens starkaste försäljningsargument och det var inte bara hype. Rullen kastade väldigt bra. Det gör det för övrigt fortfarande. Men monofil nylonlina på spolen (vilket ju är vad man använde när den här rullen konstruerades) är det inte många av dagens rullar som slår SS Tournament på fingrarna. Dessutom gör den fina linuppläggningen och den keramiska lintrissan att det inte är några som helst problem att använda moderna superlinor på de här rullarna.


Till rullens övriga finesser hör en robust mekanik och en mycket bra slirbroms (med flera, hyfsat stora, bromsskivor av oljeimpregnerad japansk filt), Daiwas geniala fällbara vev och en outslitlig bygelfjäder. Det egentligen enda som gör att man förstår att det här är en rulle med flera decennier på nacken är att antalet kullager är så lågt som tre (vilket var mycket när rullen kom eftersom de flesta rullar då bara hade ett) och att backspärren är av konventionell typ, dvs inte IAR. 

Rullen var och är populär hos (bland andra) kustfiskare, havsfiskare och karpmetare. Den är en av de få modeller som förtjänar epitetet kultrulle och det finns många haspelfiskare världen runt som när de slitit ut sin SS Tournament (och det är svårt) ersätter den med en ny likadan. Det är inte utan vidare en modell lever kvar i mer än tre decennier. När SS Tournament dök upp i redskapshandlarnas skyltfönster (och jag minns hur jag stod och dreglade utanför Husbergs i Uppsala) var Volvo 240 fortfarande en fullt modern bil som kunde köpas ny. Jämfört med Volvon klarar sig SS Tournament mycket bättre om man jämför med årets modeller. 

Eftersom det är en kultrulle som används av nu aktiva fiskare så förekommer det att den uppgraderas. Främst handlar det om att förse den med ytterligare kullager (vilket jag tycker är onödigt) och att byta ut bromsskivorna mot grafitditon (vilket jag tycker är en försämring så länge man använder rullen med nylonlina).

De flesta (samtliga) av dagens sk Big Pit- och Long Cast-rullar bygger på Daiwas grisnoskoncept. Få av dessa lär hålla - vare sig om man ser till produktcykeln eller till rullens slitstyrka - lika länge som originalet. Det finns fortfarande fabriksnya SS Tournament att få tag på (om man letar litet).