Det där med att sätta tillbaka gäddor...

- Uppdaterad 2022-08-13 -

Även om man inte tillämpar C&R så måste man ibland sätta tillbaka en fångad fisk och därför måste man kunna hantera den utan att den kommer till skada. För oss som fiskar i Östersjön gäller ju att gäddor under 40 cm och över 75 cm i längd ovillkorligen ska sättas tillbaka och för havsöring gäller detsamma för de fiskar som inte når upp till minimimåttet 50 cm. Därför bör man aldrig fiska utan att ha någon form av måttstock lätt tillgänglig. Bäst är att markera de aktuella måtten på sitt spö. Har man gjort det så står man aldrig utan måttband när fisken landats.

Fiskar är anpassade för ett liv i vatten och de klarar sig dåligt när de lämnat detta. Ska man släppa tillbaka en fisk är det därför önskvärt att minimera den tid fisken är uppe i luften. Sitter kroken så att man lätt kommer åt den är det ofta möjligt att lossa den utan att ens behöva ta upp fisken ur vattnet och detta är i så fall det bästa. Åtminstone ur fiskens synpunkt. Vissa av oss känner ett behov av att fotografera sina fångster (för att "lägga ut"), gärna  med sig själv hållande fisken, och då mer eller mindre måste den tas upp ur vattnet.

Gäddan är en i sammanhanget speciell fisk. Den kan bli rätt stor, den är sällsynt hal och slemmig och har dessutom ett tandgarnityr som kan ge en oförsiktig (eller bara klumpig) fiskare otäcka (ofta infekterade) sår. Ofta tar den ett bete så att kroken (eller krokarna) hamnar långt ner i svalget eller trasslar in sig i gälbågarna, situationer som ofta kräver rätt känsliga operationer om avkrokningen ska kunna genomföras utan att fisken kommer till (ytterligare) skada. Gäddan är  dessutom förmodligen ett av det vanligaste objektet för C&R liksom det, som jag nämnde inledningsvis, det i vissa vatten är obligatoriskt att sätta tillbaka fisk av viss storlek. Kort sagt så måste en sportfiskare kunna hantera en gädda.

Måste man lyfta upp gäddan ur vattnet och på land (eller i båten) för att kunna lossa kroken så måste själva lyftet göras säker och skonsamt. Själv lärde jag mig en gång i tiden det gamla nackgreppet (som funkar för gäddor upp till ca 5 kilo) men det är ganska brutalt. Huggkrok går också bort och själv är jag skeptisk till sk lipgrip. Att lyfta en gädda i underkäken är inte skonsamt. De bästa alternativen är (a) håv och (b) det sk gälgreppet.

En håv för gäddfiske bör vara rymlig, dvs både vid och djup, stabil och ha ett hyfsat långt skaft. Nätet bör vara av den moderna, gummerade typen. Det är en fördel om håven kan fällas ihop till en vagga/hammock när fisken ska hanteras.

Själva håvningen kan förefalla vara en enkel sak men det är en hel del som kan gå fel. Jag är medveten om att många C&R-fiskare vill undvika långdragna drillningar av fisken men är densamma inte helt liten så är det en god idé att inte ha alltför bråttom med att ta fram håven utan istället låta den tröttas åtminstone en smula, detta för att minska risken för att den ska slå sig loss mot håven eller, vilket hänt, slå håven ur  handen på en förvånad fiskare. En klassiker på missödesfronten är att en krok fastnar i håvgarnet innan gäddan ligger tryggt i detsamma. Det är heller inte skonsamt att ta fisken för hårt då detta bla ökar risken för att kroken/krokarna sliter upp stora hål.

När håvningen är avklarad behövs något att lägga fisken på. Idealet är en sk avkrokningsmatta men även en bit presenning, en sådan där kasse man kan köpa på IKEA eller något annat liknande funkar också, kom bara ihåg att blöta underlaget. Måste du lägga gäddan på gräset så se åtminstone till att det är blött. Av samma skäl, dvs för att inte skada dess slemskikt, bör man aldrig hantera en gädda med torra händer (eller handskar). Slemskiktet är nämligen vad som skyddar gäddan mot svampangrepp och annat liknande otyg. Lägger man gäddan direkt på torra land för att kroka av den så kan man lika gärna slå ihjäl den på en gång.

Tänk på att fisken är gjord för att vara i vatten där den är i princip viktlös. Att plötsligt väga hundra gånger så mycket som man brukar är en stor påfrestning i sig. Hantera fisken så varsamt (och så litet!) som möjligt. Håll den när den inte ligger med båda händerna, en vid huvudet (gälgrepp) och en under buken. Håll fisken i horisontalläge, inte hängande med stjärten nedåt!

Nå, när nu gäddan ligger där den ska och man har den under kontroll så att den inte kan sprattla iväg från det noga förberedda underlaget gäller det att ha lämpliga verktyg till hands. Eftersom det är viktigt att minimera den tid gäddan är ur vattnet är det inte läge att börja rota i packningen för att leta efter tången, peangen eller vad man nu behöver. Hade man inte varit förutseende (optimistisk) nog att förbereda avkrokningsmattan och lägga fram verktygen innan gäddan högg (dvs innan man började kasta) så borde man ha ordnat med det innan man håvade eller på annat sätt lyfte upp fisken. Det hela ska i princip fungera som ett depåstopp i Formel 1- snabbt, fokuserat och med precision (men ingen stress och inget hafs).

Den här fisketången (ABU:s) var state-of-the-art när jag köpte den (i början av sjuttiotalet) och den är förmodligen den äldsta detaljen i min fiskeutrustning som jag fortfarande använder. Men det finns (för gäddkäftar) bättre (längre) tänger. En sådan bör (måste) man ha och även en avbitartång om man någon gång tvingas att lämna en krok kvar i fisken.

Ingen vettig person sticker in handen eller ens ett finger i ett gäddgap. En tång med långa käftar eller en peang är en nödvändig del av en gäddfiskares utrustning och de flesta har, likt en kirurg, flera instrument att välja på. Ibland sitter en krok så att den inte kan lossas utan att orsaka en kanske fatal blödning. Måste man ändå sätta tillbaka fisken kan det i så fall vara vettigare att med en lämplig avbitartång nypa av så mycket av kroken man kommer åt och låta resten sitta kvar. Förhoppningsvis stöts den inom några dagar bort.

En gång när jag tog ur en gädda kände jag hur kniven skrapade mot metall. I buken på gäddan satt, inkapslad i en vit hinna, resterna av en långrevskrok (ca 5/0). Uppenbarligen hade gäddan, som var i glimrande kondition, någon gång svalt ett bete avsett för torsk men lyckats bita av tafsen och sedan levt med kroken i sig utan några större problem.

När fisken sätts åter bör man inte bara kasta den i vattnet utan varsamt lyfta tillbaka den. Innan den släpps bör man försäkra sig om att den klarar av att hålla sig på rätt köl. Ibland kan den behöva en liten stund innan den simmar iväg, andra gånger (oftast) nästan sliter den sig så fort den känner att den är åter i vattnet.

Gäddan är aktiv och äter mellan 0,5 och 22 grader. Dess optimala trivseltemperatur ligger vid 12-14 grader. Är det varmare eller kallare (och kan inte fisken flytta till vatten med lämpligare temperatur) handlar det för gäddan bara om att överleva i avvaktan på bättre tider (temperatur). Av detta följer att gäddfiske bör bedrivas under de svalare delarna av året. Tänker man inte avliva och äta upp fångsten, dvs tillämpar man C&R, är det oförsvarligt att fiska efter gädda när det är varmt i vattnet (och det oavsett hur grov utrustning man använder och hur snabbt man vevar in gäddan. Ju varmare det är i vattnet desto större är även risken att en skadad fisk drabbas av svampangrepp och annat som kan döda den.

Till skillnad från oss mår gäddan dåligt av frisk luft och den tid en gädda tillbringar över vatten. Kan man avstå från mätning, vägning och fotografering av varenda snipa man drar upp så bör man göra det. Direkt solljus och minusgrader är saker man bör undvika att utsätta fisken för.

*     *     *

Den här videon visar på ett bra sätt vad som behövs och hur man bör gå till väga om man ska kroka av och sätta åter en skaplig gädda utan att vare sig den eller man själv kommer till skada. Här är en annan video som visar gälgreppet men där man samtidigt betonar det vettiga i att alltid ha en håv (och vadarstövlar).