Att fiska eller inte fiska, det är frågan

 Jag vet, det verkar vara en dum fråga. Naturligtvis ska man fiska! Piscare necesse est, som romarna uttryckte saken. Att fiska är nödvändigt. Eller carpe diem, dvs fånga karpen. Eller hur det nu var.

Men nu är det förstås inte fiske i sig min fråga gäller utan om jag ska fiska med dragen på bilderna i det här inlägget. Det är några träwobblers av South Bends tillverkning och de är gjorda någon gång på sextiotalet men har aldrig varit i vattnet. Eller ens,  förrän jag fotograferade dem, ur sina askar.

Jag har förstås fiskat med sådana här dyrgripar tidigare. Utan att blinka tagit dem ur asken, satt dem på tafsen och sett dem spräckas av gäddtänder. Eller förlorat dem i vassar. Men det var på sextio- och sjuttiotalen. Nu känns det inte lika självklart.

 Inte så att jag är orolig för att de inte skulle fånga fisk. Tvärtom. Bass Oreno tillverkas fortfarande och har sedan 1915, när South Bend började med den, fångat oräkneliga fiskar och rätt många svenska gäddor. Och de propellerförsedda ytbetena ser man ju att de är rena gädd- och abborrmagneterna en stilla junikväll.

Nej, det är snarare att jag inte riktigt vet om jag nänns. Fast det verkar ju litet larvigt att inte använda fullt fungerande fiskegrejor till det de är avsedda för. Eller? Är det inte litet varning (av något slag) på att förvandla dem till prydnadsföremål eller samlarobjekt?

Och hur coolt vore det inte att ta en ny svensk rekordfisk på ett sådant här drag? Eller bara ett nytt PB? Eller bara att fiska med dem. Bara för att?

Nå, vi får se hur det går. De här tre betena och ett gäng kamrater har nu samlat damm i min bokhylla i ungefär tre år medan jag slitit med rubrikens fråga. Några av dem har torrsprickor som jag spacklat med epoxi och de betena kommer definitivt att hamna i fiskeväskan...