UL (1)

Vad är UL?

Vad som är ultralätt - UL - i svenska sportfiskesammanhang råder det delade meningar, eller kanske rentav förvirring, om. Gör man en internationell utblick blir förvirringen ännu större och anlägger man ett historiskt perspektiv så finner man att uppfattningen om vad som är "riktigt" UL-fiske varierat över tiden.

En Cardinal Dragmaster från åttiotalet sitter fortfarande bra på ett modernt UL-spö, i detta fall ett Kinetic Godspeed 5´6´´ för beten -10 g. På spolen sitter monofil 0,14 mm nylonlina (co-polymer).

Det finns en relativ definition av vad som är ultralätt. Den har formulerats på följande sätt av Hans van der Pauw: "Ultra-light fishing is the fine art of using tackle that is very light for the size and power of the fish you are after" (Ultralätt fiske är konsten att använda utrustning som är mycket lätt i förhållande till storleken och styrkan hos den fisk du är ute efter). Sedan finns det en rad mer exakta definitioner enligt vilka redskapens vikt, spöts längd, linans dimension och/eller styrka är avgörande. Jan Olsson återger den enligt hans mening korrekta definitionen så här: "...när UL-fisket slog igenom i USA på 50-talet, då definierades som UL-utrustning i sötvatten, spön (4,5 fot – 5,5 fot) med en maxvikt om 70 g, som pallade för att svinga beten på 4 g. Rullvikten skulle vara under 200 g. Superlinor fanns inte på den tiden, varför monolina var enda tänkbara.  I diameterdimension låg de mellan 0,07 mm och 0,14 mm. I UL-saltvattensfisket med haspelutrustning accepterades spön om 6 fot, rullvikt max 200 g och beten upp till 7 g." Slutligen så finns det (hävdar jag) en de facto-definition som är vad vi (och tillverkarna) allmänt menar när vi talar om UL. I stora drag ser den definitionen, för närvarande, ut ungefär så här:

UL är fiske med drag/beten vägande max 10 gram, ett lätt spö på upp till sex fot avsett att kasta sådana beten, en (haspel-)rulle i storlek upp till 2500 (vägande max 250 gram) och nylonlina med dimension 0,20 mm eller tunnare alternativt "flätlina" med dimension 0,10 mm eller tunnare.

Som sagt, det är en ungefärlig definition och någon absolut sanning eller något rätt eller fel finns inte. Jan Olsson må förlåta mig... Vill någon hålla sig med en annorlunda definition så må han göra det. Nu vet ni i alla fall vad jag menar. Vi går vidare.

Varför UL?

Stor eller liten?

Så, varför använda klena och bräckliga grejor när man enklare, snabbare och säkrare kan landa sin fångst med en kraftigare utrustning? För att besvara den frågan tvingas vi göra en existensiell självrannsakan. Varför fiskar vi? Vad är meningen med det hela? Sådana frågor har inga givna eller allmänt giltiga svar. Vi är alla olika, uppfattar och värderar saker olika. UL-fiske är inte för alla och bara du kan avgöra om det är något för dig.

För mig handlar det om utmaningen i att fånga en fisk med så lätta grejor som möjligt, om att göra min fiskartillvaro litet mer spännande, om man så vill. Stor sport med liten fisk är ett annat, något slitet, sätt att uttrycka saken. Det handlar också om att inte behöva släpa på en massa tung utrustning när jag är ute och fiskar. Ett upptacklat UL-spö med rulle väger runt tre hekto eller ännu mindre. En tämligen omfattande uppsättning UL-beten behöver inte väga mer än ett stort jerkbait eller stort sk gummibete och ryms i jack- eller byxfickan.

Handen på hjärtat, visst är de flesta fiskar du får ganska små? Men mot en UL-utrustning får även en sådan här sprallig liten öring chansen att ge prov på sina fighteregenskaper. Du väljer själv vad du vill ha för grejor i händerna nästa gång det sprallar till...

En av UL-fiskets fördelar är att det kan bedrivas i stort sett överallt. Alla vatten håller inte stor fisk men överallt simmar fiskar som är lämpliga byten för UL-fiskaren. Det så populära LRF (Light Rock Fishing) är ju, strängt taget, inget annat än en variant av det gamla UL-fisket.

Ofta framhålls UL-fiskets effektivitet. Och visst är det ibland så att de små beten lockar mer och större fisk än vad större beten förmår göra. Andra gånger verkar det vara tvärtom. För mig är effektivitetsargumentet ganska ointressant. Jag fiskar, så att säga, inte för att få fisk utan för att det är roligt att försöka. Och när något hugger så är det oftast roligare med UL-grejor.