Bombarda

Ett kastflöte som på senare tid blivit populärt är den sk bombardan. På bilden här syns en färdigriggad bombarda från SPRO i vikten 15 gram. I motsats till buldoflötena behöver man här alltså inte ens fundera på hur man ska tackla upp, dels då det mesta alltså redan är gjort (fast det är alltid litet nervöst att behöva lita på knutar som någon annan gjort så jag vet inte riktigt om jag upplever det bara som en fördel) och dels då förpackningens baksida är fylld med information om hur flötet är tänkt att användas.

Nu använder jag ordet "flöte" aningen slarvigt eftersom just den här varianten inte flyter (vilket väl på något sätt är minimikravet på ett flöte). Visserligen så står det på förpackningen att det är en "casting float rig" men på själva bombardan anges att den är "slow sinking", dvs långsamt sjunkande (vilket är vad man, eller åtminstone jag, oftast vill ha vid bombardafiske).

En bombarda kan alltså vara sjunkande eller flytande. De sjunkande varianterna brukar kallas intermediate, slow sinking respektive sinking eller fast sinking. Intermediate brukar stå för svävande, dvs att kastdobben har samma densitet som vatten och alltså blir i princip viktlös. långsamt respektive snabbt sjunkande behöver ingen närmare förklaring.

I en tabell på förpackningens baksida rekommenderas tafslängder enligt följande:


6,5 fots spö - max 80 cm lång tafs
8 fots spö - max 100 cm lång tafs
nio fots spö - max 130 cm lång tafs

De rekommendationerna uppfattar jag som vettiga då det i övrigt på förpackningen talas om fiske med små mjukplastbeten, spinnare och annat (som ju väger åtminstone några gram) men har man en fluga på tafsen kan man nog göra den något längre. Hur lång tafs som är lämpligt beror på situationen. En kortare tafs är alltid enklare att hantera så man bör inte använda längre tafs än vad nöden kräver. Vid kustfiske efter havsöring används ofta en tafs som är ungefär lika lång som spöt. Vissa hävdar att vid ytligt fiske i klart och stilla vatten kan det vara lämpligt att gå upp till två spölängder men då krävs en hel del träning och dessutom kan det bli problem att landa fisken (om man är ensam och inte har en väldigt lång håv).

Bombardafantomerna längs våra kuster och vid andra vatten använder ofta spön i längder om 12-14 fot, detta dels för att få bra längd på kasten men även (framförallt) för att kunna hantera långa tafsar. Men man kan alltså fiska med bombarda och ett kortare haspelspö men då får man anpassa tafsens längd till spölängden.

Bombarda är ett sätt  att kasta långt med ett lätt bete (ett drag, en fluga eller ett agn av något slag) och ett kraftigare (kraftigare än det ultralätta spö man annars skulle behöva för att få iväg tex en 1,5 grams spinnare). Detta ger möjlighet att fresta även större och kraftigare fisk med pyttesmå beten, något som ibland är supereffektivt. Man kan fiska på detta sätt efter i stort sett alla rovfiskar men även "meta" efter andra arter. Tex rekommenderades jag i en åländsk butik en snabbsjunkande bombarda när jag frågade efter lämpliga grejor för sikmete. Med flytande bombarda och en bit bröd på kroken kan man meta tex id (fast då skulle jag föredra en liten Buldo).

Så testa bombarda. Även om man alltså kan fiska bombarda med korta spön så tycker jag nog att åtta fot är ett slags minimum och gärna längre. Till havsöring har väl de som fiskar längs kusten normalt åtminstone nio eller tio fot långa spön i för bombardafiske lämpliga viktklasser och dessa fungerar utmärkt. Till den som vill specialisera sig (eller sin utrustning) för denna typ av fiske rekommenderar jag ett spö på tolv fot och som har kraft nog i klingan för att kasta bombardor på upp till 30 gram utan att man behöver hålla igen.

Kastdobbar och plastkulor (Buldo) har  varit kända och använts av spinnfiskare så länge jag varit med (och längre än så). Några kanske minns den tidvis hätska debatten om det förkättrade plastkulefisket (med långa teleskopiska "metspön", plastkula och fluga/flugkast) i FiskeJournalen på sjuttiotalet?

Nu är det andra tider och den kastdobb som på svenska heter bombarda är högsta mode. Helst ska den fiskas med ett långt grafitspö (mitt eget längsta är en fjortonfotare) och med en fluga eller någon slags mjukis på tafsen är det ett effektivt sätt att lura havsöringar och regnbågar till hugg. Men naturligtvis så kan man använda metoden med kortare spön och för vilken fisk som helst man vill fånga på små/lätta beten men där långa kast ofta krävs. Ingenting hindrar att man knyter på en pytteliten spinnare för att fresta abborren när den jagar i ytvattnet en sommarkväll. Inom synhåll men utom normalt kasthåll från bryggan. Eller en brödbit och en flytande bombarda om det är id man siktat in sig på. Eller... Ja, det är bara kreativiteten som sätter gränserna.

Fiske med bombarda och andra typer av kastflöten är även populärt inom det kontinentala öringfisket (och då handlar det om fiske i sötvatten) som väl här i landet har sin närmaste motsvarighet i fisket efter inplanterad regnbåge. (En underavdelning är det sk tremarellafisket.) Till detta fiske, som bedrivs i jämfört med kustfisket skyddade vatten och efter relativt småväxt fisk, används generellt lättare bombardor än i kustfisket och alltså även lättare spön.

De kontinentala sportfiskarna har inte samma mentala blockering som vi svenskar när det gäller företeelsen telespön och det finns ett rikligt utbud av långa och lätta sådana särskilt lämpade för bombardafiske (och därför även passande till lättare flötmete). 

Själv har jag skaffat tre spön som jag använder vid mitt kustfiske med bombarda. Två av dessa är av märket Caperlan (franska decathlons "house brand" för fiskeutrustning) i längderna 390 resp 420 cm och klassade för kastvikter upp till och med 10 resp 20 gram. Det tredje är ett D.A.M. PTS Tremolino, 450 cm långt och avsett för vikter upp till och med 30 gram. Samtliga är teleskopiska.

 

Jag trär en bit fluorocarbonlina (FC) i dimension 0,40 eller 0,45 mm genom bombardan, trär sedan på en mjuk gummipärla (för att skona knuten vid kast) och knyter sedan fast ett lekande...

När bombardan introducerades här i landet rekommenderades oftast att man trädde upp den på (huvud-)linan men eftersom de flesta nu använder sk flätlina som ofta har dålig hållfasthet mot mekanisk nötning (och för att det är smidigare att ha färdiga tackel med sig) är det vettigt att rigga sina bombardor så som jag visar på bilderna.

...i vardera linänden. Sedan trimmar man knutarna och det hela är klart.

Tilläggas ska att när jag senast var i butiken för att köpa FC-lina så såg jag att Darts nu även säljer bombardor för "fast montage", dvs där men inte trär någon lina genom röret utan detsamma är försett med en metallögla i vardera änden i vilka man knyter huvudlina respektive tafs...

INNO bombarda

Danskarna och deras kustfiske ska man hålla koll på. De ligger ofta före oss. Så var det redan på sjuttiotalet då man i den då eminenta FiskeJournalen kunde läsa bla Jens Ploug Hansens intressanta artiklar om företeelser som Fyns kystwobbler, lätta, långa haspelspön byggda på flugspöklingor (jodå, jag byggde ett själv...) och annat medan vi här oftast dängde med Gnosjö och Toby med våra Fiske 3-klassade niofotare.

Överst till höger ett 30-grams Kinetic intermediate bombardaflöte riggat med Darts sk bomba-stick. Till vänster två stycken INNO bombarbaflöten (det övre ett intermediate och det undre ett flytande), båda i vikten 35 gram, och mellan dem en INNO-sticka.

Även när det handlar om bombardafiske är danskarna föregångare och från Danmark kommer det kompakta bombardaflöte som heter INNO, designat av Martin Buch. Det är avsett att riggas med den speciella sticka (INNO-stickan) och,i förhållande till hur de bombardor vi är vana vid, så att säga bakvänt, dvs tafsen med flugan (eller vad man nu har för bete) fästs med en ögla i stickans ände medan huvudlinan fästs i det beteslås som fixerar flöteskroppen på stickan. Detta ger (enligt tillverkaren) två fördelar. Stickan minskar risken för trassel. Det verkar rimligt då vi ju redan använder olika typer av plaströr (som det som syns på bilden ovan) just för att undvika att tafsen snor sig runt bombardan och/eller huvudlinan. Vidare är det enkel att, genom att öppna beteslåset, byta flöteskropp (till en annan vikt eller från flytande till någon sjunkande variant) utan att behöva knyta om hela tacklet.