Snart...

Det var vackert i går. Vackert väder, vackra färger och... vackert. Fast aningen för varmt, fortfarande. Lufttemperaturen spelar ingen roll (och jag fiskar gärna i skjortärmarna) men eftersom det fortfarande var behagligt att stå till knäna i vatten i vanliga tunna vadarstövlar med bara bomullsbrallor under så var det fortfarande litet för ljummet för att det skulle vara riktigt hett (!) för havsöringfiske. Man kan i och för sig ha med en elektronisk (eller vanlig) termometer och mäta sådant här och förmodligen så finns det även någon app för det) men jag kör old school. Det är först när yllelångkallingarna måste på under vadarstövlarna som det är dags på riktigt. Inte riktigt än, men snart...

Kustfiske efter havsöring kan vara hårt arbete. Ofta långa pass och många, många, långa kast och man brukar vara ganska mör när men väl kommer hem. Men är förhållandena de rätta så kan man göra tillvaron (och fisket!) mer angenäm.

I går gjorde jag det genom att under större delen av passet fiska med ett mycket lätt sjufots spö, en liten (en "gammal" Daiwa Silver 1000D) rulle och drag i tiogramsklassen. Faktum är att när gubben (jag) fortfarande kände sig rätt fräsh så började (den vältränade) grabben klaga över att det började kännas att stå och dänga med niofotaren...