Odlad fisk

En fångst som gav blandade känslor

Jag har hittills aldrig besökt något sk Put&Take-vatten och något inom mig vänder sig mot själva idén att föda upp fiskar till lämplig fångststorlek för att sedan sätta ut dem i en damm ur vilken de sedan dras upp av ivriga "sportfiskare". Däremot så har jag fiskat, eller i vart fall fångat, odlad fisk. Eftersom våra bestånd av havsöring i många fall hållits vid liv (i den mån de har så) genom konstgjord andning i form av kompensationsutsättningar så är det, bland annat här i Roslagen, rätt hög andel av de öringar man fångar som saknar fettfena (den klipps bort på odlad fisk för att man ska kunna skilja dem från de vilda). Jag har till och med fått regnbåge, en fisk som inte naturligt förekommer här, under ett av mina öringpass. Det var en fet och sprallig gynnare men det var ändå beklämmande att se en fisk med en stjärtfena som bar tydliga spår av trängseln i den odlingskasse från vilken den måste ha rymt.

Gotlänningarna ska ha en eloge för sin vård av de vilda bestånd som leker i öns åar och bäckar. De har landets bästa kustfiske efter havsöring och förmodligen även de "bästa" öringarna. Vad man ska tycka om jippot med lax och öring i Stockholms ström vet jag inte riktigt. Det är väl mycket för att stan ska kunna skryta med sitt rena vatten. Med fiskevård har det egentligen inget att göra. Utsättning av odlad fisk medför genetisk utarmning och den odlade fisken konkurrerar med spillrorna av våra vildlevande bestånd. Att det är roligt när det nappar även om fisken levererats av Vattenfall är en sak men kanske är det ändå bäst att hålla fisket efter odlat fisk till de ovan nämnda Put&Take-vattnen? Åtminstone så länge vi trots allt har vild fisk.