Light Rock Fishing

En lustig företeelse inom dagens sportfiske är att saker måste få ett "catchy" namn på engelska för att bli populära. (Och det ska jag säga som kallar min blogg för Sportfiske enligt den gamla skolan...)  Det är klart att det inte vore så lyckat att översätta "jerk" med "ryck" eftersom ryckfiske är ett begrepp som inte har med sportfiske att göra men att kustfiske med ultralätt utrustning nu är hett under benämningen "Light Rock Fishing" (LRF) roar mig. För företeelsen är ju inte ny och tydligen så heter det LRF även om det inte utövas från klippor utan tex i hamnar eller från pirar. Bortsett från namnet så är UL-fiske från kusten ingen nyhet. Jan Olsson skrev en närmast kultförklarad artikel i någon av de första årgångarna av FiskeJournalen i vilken han redde ut begreppen och redogjorde för hur han själv en varm sommar upptäckte detta roliga fiske. Som ivrig FJ-läsare skaffade jag själv mig en UL-utrustning (eller i vart fall så nära jag kunde komma). Den bestod av ett mycket lätt sexfots rörbyggt Elbe glafiberspö och en Mitchell 204 (som viktmässigt var den då lättaste haspelrullen på den svenska marknaden) och 0,15 mm nylonlina. Betena var huvudsakligen små pirkar (avsedda för pimpelfiske) som modifierades genom att en liten trekrok monterade på  en kort tafs. Det roligaste fisket jag (på Gotland) hade med de grejorna var när näbbgäddan gick till.  En och annan abborre blev det förstås också. Om LRF hade jag aldrig hört talas och inte om svartmunnad smörbult heller...