Från far till son

 (Nedanstående skrev jag för några år sedan som ett inlägg på ett forum)

Min pappa var kanske inte någon framstående fiskare men han tyckte att det var roligt att vara ute. Mitt första fiskeminne är sprattlet och stänket när han lyfte upp en abborre i ekan någon gång alldeles i början av sextiotalet. När jag själv gripits av fiskefebern (jag vill minnas att jag var runt nio år) fick jag låna hans grejor. En Mitchell 304 CAP öppen haspelrulle, ett sexfots Arjon Super Six och några askar med drag. Samma utrustning som han hade fångat den där abborren med. Det var mest abborrspinnare i askarna och det tyngsta draget var ett 15-grams vasskyddat skeddrag. Med de grejorna tillbringade jag många lyckliga sommarlovstimmar på diverse bryggor och klippor. Och inte bara ett sommarlov... Förmodligen så nötte jag på den där rulllen bra mycket mer än vad pappa någonsin gjorde.

 

Det är nu rätt många år sedan pappa gick ur tiden men hans rulle lever fortfarande. Han tog väl hand om den och det gjorde jag också. Eller gör, för den är min numera. Såvitt jag vet så är den jämnårig med mig (och definitivt i bättre skick!) men den fungerar precis lika bra som när jag fick låna den för första gången. Hade pappa fortfarande levt och velat hänga med ut och försöka fånga något så hade han säkert tagit med mitchellen och arjonspöet. På den tiden gjorde man grejor som fungerade och höll. Rullar som kunde gå i arv från far till son.

 

Strängt taget så fungerar den där gamla mitchellrullen ungefär lika bra som vilken som helst modern öppen haspelrulle i motsvarande storlek. Den kastar bra (det är ju en öppen haspel) och slirbromsen fungerar utan anmärkning. 304:an introducerades 1953 och tillverkades (i olika mer eller mindre identiska versioner) fram till och med 1972. Det är (tycker jag) något djupt tilltalande med grejor som fortfarande efter drygt femtio år fungerar och är användbara. Visst finns det säkert moderna rullar som i något avseende är överlägsna den gamla mithellrullen men jag är tveksam till om någon av de rullarna fortfarande kommer att vara i produktion om tio eller tjugo år. Eller om de kommer att fungera om femtio år.

 

I sommar ska jag ta ut pappas gamla rulle på fiske. Bara för att.

 

 

edit.

Litet "forskning" på nätet ger vid handen att CAP-modellen är äldre än jag trodde. Tydligen fanns den redan 1937...

 

Den som är (eller nyss blev) intresserad av mitchellrullarna och deras historia kan besöka det här virtuella muséet. Att de har ett eget muséum måste väl ändå vara ett tydligt bevis på att det är kultrullar vi snackar om?