Old School Sport Fishing: LRF

Min sida om Light Rock Fishing

- uppdaterad 2021-09-06 -

Ett, jämfört med UL, nytt fenomen är det fiske som kallas LRF. Förkortningen står för Light Rock Fishing men den benämningen skapar mer förvirring än vad den bringar klarhet, detta eftersom fisket inte nödvändigtvis eller ens oftast bedrivs från klippor. Men rockar gör det.

Håkan fiskar LRF-style från Anders brygga i Hardangerfjorden.

Trots namnet kommer LRF inte från USA och heller inte från de brittiska öarna, åtminstone inte direkt. Det ska ha uppstått i de utfiskade japanska kustvattnen där några entusiaster istället för att klaga över bristen på stor fisk gillade läget och började fiska efter det som fanns. Känns situationen igen? Det gjorde i alla fall brittiska sportfiskare som adopterade, utvecklade och namngav det med ultralätta redskap bedrivna fisket efter småflundror, simpor, smörbultar och annat smått som fortfarande kan fångas längs kusten. Därav Light Rock Fishing.

Typiskt ställe för LRF

Även om alltså det mer eller mindre havererade kustfisket i många länder är en del av förklaringen till att LRF nu gör ett segertåg över världen så rymmer företeelsen mycket som är positivt. Sportfisket i övrigt har ju i mycket drabbats av det som i negativ mening är amerikanskt: Konsumtionshets, kommersialisering och konkurrens. LRF står för ett mer anspråkslöst förhållningssätt till fisket med ett minimum av utrustning och fjärran från rekordjakt. Det ligger bra mycket närmare mitt snusmumrikideal än vad det amerikanska bassfisket med sina utlöpare inom vårt eget gädd- och abborrfiske gör.

En UL-utrustning och något luktande mjukisbete - Gulp!, Isome, Wermz eller likande - är allt du behöver för att komma igång med LRF. En liten bit Gulp! borstmaskimitation på en jiggkrok fungerade suveränt.

Men vad, exakt, är då LRF och vad, bortsett från att det uppstod i Japan, skiljer det från vårt "gamla" UL (ultralätt haspelfiske)? Det är inte helt klart. Den brittiska siten light.roskfishing.co.uk/ besvarar frågan så här:

In fishing, the abbreviation LRF stands for Light Rock Fishing and refers to a modern style of lure-fishing using ultralight tackle to maximise fun and effectively target a wide range of fish species.

Det enda i den definitionen - som ju anger att det rör sig om fiske med ultralätt utrustning och konstbeten - som i någon mån avviker från definitionen av UL är förkortningen LRF, namnet Light Rock Fishing och att det handlar om en ny stil. Hmmm... Å andra sidan så är det uppenbart att med "ultralight tackle" INTE avses ultralätt enigt den ursprungliga definitionen utan lätta grejor i största allmänhet.

En trio för LRF lämpliga rullar: ABU

Garcia Oceanfield 3000, ABU Garcia

Revo Neos 20 och Fladen Fishing

Furvux-8 UL

Naturligtvis kan man nörda ner sig i definitionen men det skulle antagligen inte vara fruktbart. Det tvistas ju fortfarande om vad som rätteligen bör få kallas UL-fiske och samsyn om denna till synes enkla och föga laddade fråga är antagligen lika avlägsen som fred på jorden. Så istället bara bejakar jag det nya (nåja) ultralätta kustfisket och minns hur jag som grabb, i början av sjuttiotalet, fann nöje i att med mitt allra lättaste spö inte bara fånga näbbgäddor utan även meta upp simpor, abborrar och små flundror som simmade vid den pir från vilken jag ofta fiskade. Det fisket och den glädjen kan jag fortfarande få uppleva och nu har den även ett catchy namn... Senast jag gjorde det var under fjolårets semesterresa till Norge där jag, i gott sällskap av den lika entusiastiske Håkan, med en UL-utrustning bedrev artjakt från pirar och bryggor. Även mitt vanliga abborrfiske med UL kan jag räkna som LRF om jag så skulle vilja.

Nå, även om man (som jag gjorde i Norge) alltså kan idka LRF med en vanlig UL-utrustning - i mitt fall ett 5´6´´ Kinetic Godspeed med parabolisk aktion, en Daiwa SS Tournament 700 och 0,14 mm nylonlina - så är en typisk "modern style" LRF-utrustning något annorlunda beskaffad. För det första används så gott som uteslutande tunn PE-lina (0,10 mm eller, helst, tunnare) och tackel av FC-lina.

Spöt är vanligen något länge än ett UL-spö och försett med extremt tunn och känslig topp. Har ni (som jag) ett gammalt 7 fots Kunnan Winkle Picker i er spögarderob så har ni ett perfekt LRF-spö. Just 7 fot är en populär längd.Precis som när det handlar om "vanligt" UL-fiske finns olika uppfattningar om hur grovt spöt får vara för att det ska "räknas" som LRF. Vissa hävdar max 7 gram, andra max 10 gram och många tycker att 12 gram är helt OK. Mitt råd är att du ska använda det spö du trivs med och inte fundera så mycket över vad någon skrivit för siffror på det, men ju lättare grejor desto roligare fiske. Mitt gamla kunnanspö har den finessen att den som designat det lämnat kastvikterna åt brukarens omdöme och alltså avstått från att kludda ner spöt med siffror. Fiskar man på större djup eller i strömt vatten där tyngre sänken krävs är det naturligtvis vettigt att välja spö därefter.

Rullen, slutligen, är en haspelrulle i storlek 1000-2500. Eller något mindre eller större. Har du en UL-rulle eller en som det står 3000 (eller något ännu högre meningslöst tal) på som inte känns för klumpig och som funkar med den tunna linan så använd den. (Själv brukar jag ställa mig frågan: Vad skulle Snusmumriken ha gjort? Sedan gör jag så. Har någon trist typ synpunkter så frågar jag mig: Vad skulle Stinky ha gjort? Sedan gör jag det...*). Kort sagt: Man kan i princip göra som man finner lämpligt och kommer inte att bli åtalad för den sakens skull.

Den ovan skisserade utrustningen är perfekt när man fiskar mest vertikalt, tex från en brygga eller pir med dropshottackel, men själv använder jag hellre min gamla UL-utrustning när det handlar om mer renodlat kastfiske, tex med pilk efter makrill eller abborre.

Isome yrar alla LRF-frälsta om men de betena är svåra att hitta här i landet. Fladen Fishing Wermz, däremot, finns nästan överallt. Fladen har för övrigt allt (utom tunnare PE-linor än 0,10 mm) man behöver för LRF i sitt sortiment.

De vanligaste betena vid LRF är mjukisbeten modell mindre (gärna doftande) tacklade på dropshotrigg eller små jigskallar. Därnäst, i popularitet, kommer små kastpilkar. Mer behövs knappast men det är naturligtvis fritt fram att använda hela arsenalen av UL-beten. Skulle man få för sig att använda naturligt agn som maggot, mask, räka etc är det, tydligen, inte reglementsenligt LRF men å andra sidan inget man riskerar att bli inburad för. För LRF-fiske med naturligt agn finns termen Dirty Light Rock Fishing. Det skulle Stinky ha gillat. Även övrigt gör man, det är i alla fall min uppfattning, litet som man tycker. Funkar det så är det rätt och skulle det någon gång inte fungera så behöver det inte vara fel. Ibland blir man förvånad.

Som det mesta moderna sportfisket handlar LRF vanligen bara om att leka med maten, dvs de flesta släpper tillbaka sin fångst, men även om det är "modern style" så är jag tillräckligt "old school" för att avrunda en lyckad fiskedag med en god fisksoppa.