Om mig

Gubbtjuv årsmodell -58. Fiskar mest efter havsöring med haspelutrustning men är inte främmande för annat fiske. Har sportfiskat i mer än ett halvsekel och tycker att mycket var bättre förr. Tex fisket i Laus vik där jag i min barn- och ungdom fångade många kiloabborrar, metergäddor och granna idar men där knappast någon ids fiska längre.  Bosatt i Norrtälje och fiskar däromkring och, åtminstone några gånger per år, fortfarande på Gotland. På äldre dagar har jag även upptäckt västkusten och brukar fiska där, i trakten av Lysekil, någon vecka per år och jag har nyligen genomfört min andra fiskeresa till Norge.

Mycket av den fisk jag fångar hamnar på matbordet. C&R är jag kluven inför. Varför dra upp fisk om man inte tänker använda den? Då är det väl bättre att den får vara ifred? Så ibland blir mina fisketurer korta. I extremfall kan det ju bli jackpot i första kastet! Sådana dagar är det bara att njuta. Stoppa pipan, hälla upp en slurk kaffe och glädjas åt sin fiskelycka (även om det naturligtvis mest är skicklighet...).   

Naturligtvis släpper jag åter en hel del av de fiskar jag får upp. Max- och minimått ska alltid respekteras. Havsöringar av vild stam, utlekta eller i lekdräkt går åter liksom abborrar som är för små för stekpannan. När jag för några höstar sedan lyckades landa en fin torsk vid kallbadhuset i Visby när jag var ute efter öring, nändes jag inte ta med den hem (trots att färsk torsk är så himla gott) utan krokade varsamt av den utan att ens lyfta upp den ur vattnet. Jag behöver inget foto för att minnas den fångsten utan det räcker med att blunda så ser jag den klart framför mig. Har inte vägt en fisk de senaste 30 åren...   

Jag hade turen att upptäcka sportfisket redan i skarven mellan 60- och 70-talen då det (det är i alla fall min bestämda uppfattning) fanns betydligt mer och större fisk i många vatten som nu är svårfiskade. (Det är tydligen "vetenskapligt" belagt att den gotländska torsken är så gott som utdöd och att kustbestånden av övriga rovfiskar - gös, gädda och abborre) minskat i storleksordningen 90 % så det är inte bara jag som tycker att somligt var bättre förr...) Jag upplevde det extremt goda torskfisket i Östersjön i slutet av 70- och under 80-talet. Jag hade turen att hamna i Roslagen medan gäddfisket i Furusundsskärgården ännu var på topp. Nu kan jag glädjas åt att ofta se havsörn och säl när jag är ute. Det gjorde man inte på 70-talet! Fast sälen ser jag ju, havsöringsentusiast som jag är, med något blandade känslor (och ser jag skarv så vill jag helst blunda).   

En annan sak som var bättre förr var kvaliteten på grejor. Inte bara kylskåp, spisar och radioapparater var då byggda för att hålla i en mansålder utan fiskerullar var tänkta att hålla, hålla och hålla. Dagens grejor verkar, över hela linjen, ha sk inbyggd livstidsbegränsning. Visst är de fina de nya rullarna men jag känner mig tryggare med mina gamla, beprövade och pålitliga följeslagare.   För många sportfiskare är redskapen en hobby i hobbyn och så även för mig, Dock inte så att jag följer med den sk utvecklingen och alltid suktar efter det senaste utan tvärtom så att jag samlar på äldre prylar. I second hand-butiker, prylbodar och på loppisar kan man hitta fina saker för nästan inga pengar alls och att "rädda" en försummad och bortglömd rulle från att hamna på skrothögen för att istället få komma ut och fiska skänker åtminstone mig en alldeles särskild tillfredsställelse.   

Mitt fiske bedriver jag nästan helt från land. Det är mycket bekvämare än att sitta i en liten båt. Dessutom ligger det en särskild utmaning i att jaga fisken på det viset. 

Mycket har hänt under det dryga halvsekel av sportfiskande jag deltagit i och kan överblicka. Mycket bra och en del mindre bra. Ofta tränger nyheter och nya trender undan sådant som är gammalt och därför mindre "sexigt" men som faktiskt fungerar minst lika bra. Om sådant bloggar jag numera.