Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli är ett gammalt ordstäv som syftar på nyttan av att tidigt börja med något om man ska bli bra på det. En annan sanning är den om alla tappade sugar. För den som vill att hans barn ska komma att dela hans fiskeintresse gäller det att utöva den dygd - tålamod - som är eller i vart fall bör vara utmärkande för varje fiskare. Däremot är tålamod inte något som barn besitter. De kan vara hur entusiastiska som helst i kanske fem minuter för att sedan helt tappa intresset och då gäller det att vara med på noterna.
För att ens försök att väcka barnets fiskeintresse inte ska leda till en tappad sug gäller det att ha litet is i magen. Att släpa med en ovillig unge på en strapatsfylld fisketur kan lika effektivt som definitivt skapa en aversion snarare än ett livslångt intresse. Vänta tills barnet själv visar intresse och låt det börja tjata innan du första gången tar med det ut och när du gör det så glöm alla tankar på att du själv ska ut och fiska. Du är ghillie, tross och livräddare men ditt eget spö låter du vila. Nu handlar det om mycket viktigare saker än att själv få dra upp ytterligare några abborrar. Kvittot på om en fisketur vart lyckad är inte om man får någon fisk, det är om barnet vill följa med - eller i bästa fall ber om det - på nästa tur. En tur på vilken du fångat en ny PB-gädda men som barnet upplevt som en urtråkig strapats är ett fiasko.
 | |||||||||||||||||||||||||
| Småningom blir rollerna omvända. Barnet tar med sin pappa ut på Fiske. BINGO! |
Nyligen när jag var ute en blåsig novembereftermiddag för att se om någon havsöring blåst in mot land kom det, när jag tagit paus och sökt lä, en bil ur vilken två fiskare klev ur. De var en grabb i fyrtioårsåldern och en man i ungefär min egen ålder. Grabben hälsade och förklarade att han var ute och "vallade" sin pappa. Den pappan hade uppenbarligen lyckats med det jag försöker ge råd om på den här sidan.
Anpassa fisketuren efter barnets intresse och förutsättningar. Långa transportsträckor bör undvikas. Se till att ha distraktioner och reträttvägar, var lyhörd och till för barnet. Dyker det upp något annat än själva fisket, tex ett strandfynd, som fångar barnets intresse så engagera dig i det. Fiska kan ni göra sedan, om en minut eller i nästa vecka. Att äta matsäck, kanske göra upp en liten eld och grilla korv, är minst lika roligt (och alltså, i sammanhanget, viktigt) som att fiska. Ta inte över barnets fiske men assistera och ge feedback.
Välj fiske där chansen till napp är stor och fisken "lagom" för barnet. En stensnultra eller en mört är rolig att få på kroken. Det klassiska abborrmetet från bryggan en sommarmorgon är ett perfekt barnfiske. När mina barn var små var det fortfarande gott om strömming i Östersjön och det var ett roligt fiske med nappgaranti (där min uppgift var att kroka av och se till att fiskarna hamnade i hinken och att ungarna var kvar på torra land).
 |
| En perfekt utrustning för små händer. Spöt är ett Fladen Maxximus Shadow Solid Carbon, fem fot långt och för betesvikter -20 gram. |
Viktigt är att utrustningen är anpassad till barnet, dvs enkel och så problemfri som möjligt att handha. Ett enkelt tremeters teleskopiskt metspö är ofta idealiskt. Kräver fisket kast så är någon form av inkapslad haspelrulle - gärna en modell som hänger under spöt och där linutlösningen manövreras med en spak - det bästa valet. Spöna bör vara korta, mjuka och oömma.
Skitfiske!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar