Suomi

Självklart älskar jag mitt (foster)land. Tre Kronor är världens bästa ishockeylag. Det svenska landslaget i fotboll är en mer tveksam historia men när de spelar så hejar jag på dem. Och inga andra är ens i närheten av lika bra stavhoppare som vi äkta svenskar! 

Jag är också nordist och skandinav. Världen, eller åtminstone Europa, hade tett sig avsevärt mycket bättre om vi - Danmark, Island, Norge, Sverige och Finland varit en nation. Och det hade inte skadat om Estland, Lettland och Litauen ingått.

Sverige är förstås bäst, men inte när det gäller allt. Finland har de snyggaste tjejerna och de bästa dragen.

Pirken på bilderna är ett exempel på de senare. Bilder på de förra lägger jag inte ut.

Löwenmesser

 

En bra fickkniv är närmast oumbärlig och bör därför alltid finnas i fickan. Den här - en Löwenmesser med skaft i polerad bubinga och ett ruggigt vasst blad i rostfritt solingenstål - köpte jag i fredags när jag tittade in på J E Lindbom vid Södra hamnen i Lysekil, en butik jag alltid ser till att besöka och handla i när jag är i staden. För sådana butiker är också oumbärliga och eftersom vi inte kan ha dem i fickan får vi se till att gynna dem när vi kan. Därför tycker jag att min kniv, som jag skulle ha kunnat köpa till ett betydligt lägre pris "på nätet", var ett mycket bra köp. Två flugor i en smäll, säledes, även om det egentligen bara var stagg jag "skulle" ha.

Småvittling

En fin morgons fiske från kajen i Södra hamnen blev det denna gång, men ingen makrill. Vad jag än försökte var det bara småvittling som visade något intresse. Men jag kommer åter...

Antifiskenazisterna

Varifrån kommer de, antifiskenazisterna? Och vilka är de? De uppträder inte öppet och ställer inte upp i höstens riksdagsval men verkar så konsekvent och ríksomfattande att det helt enkelt måste röra sig om en organiserad verksamhet med syfte att förhindra sportfiske, särskilt när det bedrivs från land. Möjligen rör det sig om en parti- och blocköverskridande konspiration på kommunalpolitisk nivå? Hamnområden beläggs med tillträdesförbud, bryggor och pirar spärras av och/eller förses med förbudsskyltar. I min hemstad Norrtälje har hela hamnområdet exploaterats och är nu någon slags lekland där avtalspensionärer kan bo och göra av med pengar och oavsett om man längre får fiska där så inbjuder inte miljön. 

Varför denna avoga inställning mot fiske? Är inte det en aktivitet som borde stödjas och underlättas? Finns det något rimligt skäl att förbjuda och försvåra fiske eller handlar det bara om elakhet?

De slår till när och där man minst anar det. Anslut dig till motståndsrörelsen!

Klimattorsk

Att Östersjön är i stort sett tom på fisk är inget mysterium. Det hänger samman med att politikerna, år efter år efter år, fastställt fiskekvoter som varit ungefär dubbelt så höga som vad forskarna sagt vore hållbart. Samma förhållningssätt gäller när det handlar om klimatpolitiken. Våra svenska politikers mål för koldioxidutsläppen är bra precis dubbelt så höga som vad som skulle krävas om vi ska dra vårt strå till stacken enligt Parisavtalet. Att våra politiker inte är några värstingar internationellt sett är ingen tröst i sammanhanget. Det är svettigt nu och svettigare lär det bli med politiker som oroar sig mer över dagspriset på bensin än om hur våra barn och barnbarn ska kunna leva på planeten.

Mina favoritfiskar 1 - Makrill

Det dröjde länge innan jag fångade min första makrill. Inte för att de är extremt svåra att fånga utan för att jag bor vid och fiskar längs ostkusten och i Östersjön finns ingen makrill. Premiären begicks en regnig och blåsig midsommarafton i Lysekil som sedan dess är mitt favoritställe långs västkusten.

                                                                                                      Makrill     Wilhelm von Wright

Det finns, till skillnad från att tanka på St1, många orsaker till att makrillen är min favorit. Eftersom jag gillar att äta min fångst är en av dessa att färsk makrill är vansinnigt gott. En annan orsak är att den, i relation till sin vikt, är den kanske tuffaste fighter man kan kroka i svenska vatten och ytterligare en orsak är att den är ett synnerligen lämpligt byte om man fiskar med UL-utrustning (vilket jag helst gör). Ännu har jag inte fångat makrill på fluga (men det står på min hinklista).

Min kärlek till denna minitonfisk är så stor att den ensam kan motivera resor tvärs över vårt avlånga fosterland. Nästa vecka är jag tvungen att i tjänsten åka mer än halvvägs och den resan kommer jag att förlänga, både i mil och dagar, för att ännu en gång få fresta makrillen.

Wooden Wonder 2

Länge, dvs innan jag visste bättre, så trodde jag att Suick var ett onemapoetiskt (ljudhärmande) namn, detta eftersom det är ungefär så det kan låta när man med ett ryck i linan får en flytande Suick Muskie Thriller att dyka. Men så är det alltså inte. Istället handlar det om en amerikansk parallell till historien om Lauri Rapala och hans barkwobbler.

Suick var alltså Frank Suicks efternamn och den entusiastiske muskyfiskaren Frank är upphovsmannen till detta legendariska bete. Det var någon gång på trettiotalet som Frank och hans händighet med täljkniven kom att revolutionera muskyfisket i Pelican Lake. Den historien kan ni läsa här.

Suick Muskie Thriller fungerar bra även till vårt nordiska gäddfiske.

För varmt, fortfarande

Joel ville åka upp till kanalen och det var ju en fin kväll så, varför inte. Själv ägnade jag cirka tjugo minuter åt att medelst jiggande konstatera att abborren inte kommit in ännu (vilket den inte brukar göra förrän i slutet av månaden). Joel kastade med fluga efter gädda. Jag lät honom hållas i en timme (medan jag satt och rökte pipa och lyssnade på radiosporten). Sedan berättade jag för honom om gäddans trivseltemperatur och vid vilken temperatur den slutar äta.

Men snart är det höst.

Mystiska signaler

Vem är du? Vem är jag? sjöng Arja för en mansålder sedan. Vem vet? Inte du. Vem vet? Inte jag, svarade Lisa något decennium senare. Själv genomlider jag något av en identitetskris. Är jag (a)

eller (b)?

Svara gärna i kommentarfältet nedan.

Ännu en engelsk Daiwa

Eftersom jag har ett fint Daiwa flugspö i klaas 7 som är byggt i Skottland blev jag glad när jag fann denna Daiwa 809 (som är tillverkad av J.W. Young & Sons). Tillsammans blir de ett snyggt ekipage.

30 grader

Veckan har varit varm. Igen. Jag har varit tacksam över att tillbringa arbetstiden i luftkonditionerade lokaler. I morgon, när jag har tid att fiska, lovar prognosen 30 plusgrader. En bra bit över min trivseltemperatur och då kan ju jag, till skillnad från fisken, svettas. Hur fisken mår när vattnet den simmar i är lika ljummet som restaurangens fisksoppa brukar vara när den äntligen når bordet vill jag inte tänka på. Så frågan är om jag ska ge mig ut på ett efterlängtat fiskepass eller om jag ska vänta tills förhållandena är mer angenäma. För mig och fisken.

Förtroende

Våra svenska politiker är inte, åtminstone inte öppet, klimatförnekare. Det är mycket värre än så. De säger sig tro på FN:s klimatpanels förutsägelser men agerar ändå inte. Varför ska man ge sådana sitt förtroende? Som jag ser det är det enda försvarbara om man vädjar om allmänt förtroende men inte har kraftfulla åtgärder för att lindra den pågående klimatkatastrofen överst på sin valplattform att man öppet deklarerar att man är övertygad om att det rör sig om ett falsklarm. Annars är det dubbelsnack, dvs ohederlighet (eller till idioti gränsande omdömeslöshet), vilket i och för sig inte är förvånande men heller inte något som inger det förtroende man vädjar om. De kan ställa sig i soppkön. Sist.

Metkrok av den gamla skolan

När jag lärde mig meta var det med röd/vitt korkflöte, sänke av rullbly och krokar från Mustad. De krokar jag då kände till (och som fanns att köpa) var den svarta, svängda, Kirby och den raka, tunna, blånerade Aberdeen och med de krokarna klarade man sig bra. Klarar man sig bra. Som allt annat som rör sportfisket har krokarna utvecklats, dvs krånglats till, fått en massa hitte-på-namn och blivit dyrare men de gamla Mustad Kirby och Aberdeen duger fortfarande. Åtminstone åt mig. 

På bilden ses några av de gamla askar jag har (och som väl lär räcka under min återstående metarkarriär). Aberdeenkrokar i storlekarna 6 och 12 och kirbykrokar i storlek 12. Väldigt användbara storlekar.

Vassdrag

Mitt första vassdrag var ett Favourite Vass 15 g Z. Det var även det största drag jag hade att tillgå. Egentligen var det inte mitt utan ingick i min pappas utrustning men det var ju de grejor jag hade att tillgå. Det var och är ett bra drag och den typen - vasskyddade skeddrag med fast enkelkrok - är vad man oftast bör använda vid ordinärt gäddfiske i relativt grunda och vegetationsrika vatten, dvs sådana vatten där de flesta semesterfiskare , från bryggor eller ekor, kastar efter fisk.

Vegetationen är ofta men inte alltid vass. Ibland är det näckrosor vars stjälkar en oskyddad krok hjälpligt fastnar i och vid kusten tång som snärjer ens drag. Hur som helst så är ett av mina första lärospån som sportfiskare att där man inte riskerar att fastna med sitt drag finns det sällan fisk. Man får helt enkelt välja mellan risken att förlora drag eller risken att komma hem utan fisk. Vassdraget förbättrar väsentligt oddsen för att man ska ha såväl drag som fångst med sig efter fisketuren.

Biltemas fiskegrejor är av varierande och ofta tveksam kvalitet men åtminstone min uppfattning är att de successivt blivit bättre och deras vassdrag (som säljs i trepack för alldeles under hundringen) ser riktigt fina ut.

Som vanligt har jag fiskat sparsamt under sommaren och mina senaste pass har varit mete (efter sutare men hittills har jag bara fått upp mört, abborre och braxen) på ett ställe där det växer näckrosor och vass. Där finns det alldeles säkert gädda men för att komma åt den krävs vasskyddade drag. Det är där jag tänker testa biltemadragen.

Glasklart

När jag tittade igenom den här förträffliga instruktionsvideon i konsten att rensa och filéa abborre begrep jag inte ett ord av vad som sades men förstod ändå precis. Han som demonstrerar hur man ska göra är uppenbarligen inte bara fena på att filéa abborre utan också ett pedagogiskt geni!